lördag 9 april 2016

Det blir aldrig som man tänkt sig // Brustna liljors filosofi

En suddig mobilbild gör dem ej rättvisa.
Jaha. Man tycker man behöver något vackert, som lyser upp. Något färgrikt och soligt, i allt det gråa där utanför; blaskregn och aprilsunk. Köper en bukett med liljor. Hälften av dem går av vid hemkomst; släpper just under knoppen. Tar ett "finglas" på fot och lägger de stackars avhoppade knoppande alstrena i. Snart trängs de och vill slå ut! Får skaffa flera glas, och flera... Det blev en bukett med blommor, och fyra blåsskimrande glas, med var sin vacker prunkande brandlilja.
Summa summarum: Det blir Ytterst sällan som man tänkt. Oftast inte lika bra, eller kanske inte lika dåligt. Det enda man kan vara säker på, är att det "blir". Sen VAD det blir - ja, det får man försöka ta som det är. Eller rabbla den där serenitybönen. Be om visdom att släppa det man INTE kan förändra, när man gjort det man kan.

Vem vet. Kanske slår de brustna drömmarna ut, var och en för sig, i ett lite mindre sammanhang, och finner sin väg till Livet och Ljuset trots allt. Man ska nog inte ge upp för tidigt iallafall. Detta sade mig liljebuketten, på sätt och vis man kanske inte förstår men som ändå går.




En suddig mobilbild gör dem ej rättvisa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar