onsdag 22 juni 2016

En okysst prins i Vallristarbäcken...






















Den har stillat sig nu. Sjunger lite mera blygsamt, letar sig fram förbi sina hinder där den nyss forsade, frimodigt och med högre stämma i den vida skogsrymden där fåglar sjunger och väver ett grönskande valv mellan himmel och jord. Snart midsommar. Ibland torkar den ut. Jag jobbar vid bäcken, längs stigen. Stillar mig vid ådran som runnit här sedan urminnes tider. Och då dyker han upp. Ett litet sällskap i den sällsamma junidagen. Du ser honom där vattenringarna förråder hans närvaro. Klickar du bilden kommer han lite närmre... Det är lite trevligt att de finns där. Skogens levande innevånare. Dom säger inte så mycket. Funderar inte över det ena med det fjärde. Dom bara Är. Trogen sin natur. Och påminner mig om, att vara detsamma.

Det är bråda dagar och givande sådana, produktiva mitt bland allt annat man ska ta sig igenom och klara ut. Men så länge bäcken finns där, finns alltid en plats av Liv. Där jag kan bli mig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar