lördag 2 juli 2016

Gammal å grå - men hon gnetar på...

Jaha. Så sitter man där. Eller sitter och sitter - nedhalkad på ett minimalt sittunderlag halvvägs ner i vallristarbäcken är det städtjänst som gäller, i regnigare tider. Såpa och borste, men mest bara vatten och borste. Ristytorna skall befrias från algpåväxt, lavar och mossa, inför stundande gärning vid soligare väder... Jag får påhälsning och blir fotograferad; en milt sagt utchasad mamma och Kulturarbetare, som det så vackert heter. Poserande som en sjöjungfru eller själve Näcken - anständigt nog i (blöta) kläder. Jag tittar sen, ser gråa hår som lockar sig i vätan. Börjar bli gammal som hällen själv, enträget formad och slipad av vatten och Liv.


Stigen som skulle restaureras men blev grovhuggen grusväg är på återhämtning och grönskar nu åter, tack vare sjöjungfruns enträgna ansträngningar och vision, om en vacker plats som skänker återhämtning och låter oss träda in i tider som flytt, men som var Här. Vallgångens och ristningarnas tid. Jag räknar varje blommande blomsort och gläds åt varje spirande skott. Ibland behövs andra arbetssysslor än dataforskning, grafisk formgivning och själva vardagens krångelkråkor. Men ack så mycket lättare det skulle gå, med den hjälp som var utlovad.

Mycket kan man göra ensam, av envishet och lust och nöd. Men fler armar och krafter behövs.

Allt ska man kämpa för, när man bara behöver medvind, tänker jag sist. Utan att nämna det tyngsta. Alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar