fredag 16 juni 2017

K R O K S K O G - Underbara böjelser


















Jag och kniven och kådan och myggen. Regnet och någon dag även solen... Upp till bergen, ned till den fällda storfuran, en krokgren i taget reses upp på knaggelstammen för bra arbetshöjd och så följer man formerna som naturen karvat ut. Följer. Inte förändrar. Handskar och vatten och matsäck. Utsikt som man glömmer, för man bligar och glor och pillrar och hålls... Och "krokskogen" vid söderväggen som står på tork växer...


















Allteftersom krokgrenarna är barkade har jag fått hjälp att kånka upp dom till torkväggen, där finpillret kan fortsätta. Skaran har väl fördubblats sedan förra blogginlägget... Men nu är de flesta tillvaratagna. Bara några mindre kvar där nere... och ännu släpper barken. Och ännu ingen knottinvasion. Killarna ovan (med lag) hade premiärdag i bergen men fick barka rak, senvuxen gran till skyltstativ. På måndag fälls en ny omgång vid Lisselängen, och projektet i bergen har sin gång...



















Ang rubriken - Äras den som äras bör; Det var en av killarna som kläckte ur sig det där med böjelser... för detta med Krokgrenar. Fyndigt värre!!! Och JA, jag är helt kär. Snudd på "skogstokig" i dessa. Och FINT BLIR DET!!! Men VAD det blir, och är till för - ja, det vet ni kära läsare inte än :) Den som kikar in får väl se. Så småningom... Denna sommar. Men det ÄR ett speciellt jobb man har!  O n e k l i g e n .

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar