lördag 19 augusti 2017

Dalaresan 2017 Del 1: Skallskogs Fäbod // Frid på Jord

















En hel lång sommar hade lyckats krångla sig förbi utan möjlighet att ta sig utanför länet när möjligheten kom, nästan försvann, men jag lyckades till slut komma loss. Norrut! Dalarna! Fäbo'land! Där koskällorna ännu klinga! Och de som lockar och håller ordning på djuren klingar i sig, på sitt eget mål. Dalmål...

Damen från Insjön hade sagt det länge; Du MÅSTE till Land Alice som buffrar sina djur varje sommar från hemgården upp till fäboden. Där har hon djuren varje sommar, och tar även emot besök och berättar om traditionerna, bakar bröd osv. Sillaftnar skulle jag knappt kunna bevista mot betalning (omvittnad fiskskräck och rent larvigt äckelmagad) och förra året skulle ju vara den ABSOLUT sista fäbodsommaren, sedan var hon för gammal. Men till min stora hälpnad visade det sig att hon var där även i år, och just när jag kunde ta mig loss vankades det Berättarafton! Som sista samkväm innan djuren vallas ned till byn i mitten av augusti. HELT sillfri, med hembakt bröd och hemkärnat smör. Det var bara att kasta sig i bilen med diverse packning för diverse äventyr - Land Alice var inte det enda på (önske)tapeten! - och ge sig av... ÄNTLIGEN!!!



Lutat kartan här,
men for rakt norrut
fr Örebro, dryga 
3 tim (enl eniro)


Hämta hem upplevelser, intryck, energi för vintern, förutom allt material till vårt kulturarvsprojekt







Sillaftnarna hålls utomhus vid borden intill hagen, där korna för kvällen var samlade, så fäbofolket skulle kunna koncentrera sig på aftonens begivelser och besökare, vilka började med att hälsa på djuren som samlades vid leet intill "fäjset" i väntan på att få komma in. Klangen av skällekon, rymden och platsen skänkte lugn...



















Medan Alice och dottern Hillevi förberedde inne i stugan släppte fäbodpigan in djuren för natten.




























Man kan väl säga att gästerna stod och stampade utanför förstukvisten liksom korna stod och stampade vid leet invid fjöset/fäjset!

Här sku' vankas både berättelser och frestelser av finaste sort!

En stilla aftonstund i en annars icke så stilla (om)värld. Behövlig och Efterlängtad, för dem som sökt sig hit. Och säkerligen för många fler...






Stig på och Stig till Bords





























Gäster som så lagom fyller stugan och dess vrår, där man kan spisa både vedungsbakt tunnbröd och mjukbröd, kornvälling med fäbodgrädde och socker och få sig berättelser till livs som förhöjer alla smaker...











Yngst var en nyföding i bärsele (i bild, just efter afton"konsert") och äldst var väl Alice själv.


Själva berättandet lämnar jag till Land Alice själv. Det är hennes släktträds intrikata krokar och krökar och visdomsstrofer som fyller stugan och dess gäster med förundran och eftertanke. Däremellan diskuteras det livligt, likväl till kaffe med ljuvligt hemgräddad fäbodkaka (vad de nu kallade denna).

Jag var inte där som någon "spjutspets-reporter" eller "superdokumentatör" (är det ens ett ord?!?). Ack nej. Det var egentligen dax för extremt försenad semester, men istället väntade allt det som behöver rinna till, som kan förgylla och fördjupa det projekt jag själv hålls med, i våra egna berg...
Men det fick leta sig in på bästa vis, medan jag INFANN mig. Det var den stora bedriften! Jag var DÄR. Bilder och ljudupptagningar tillkommer så klart...


Sen bjuder ja på att lite bilder ä lite suddiga å danna o man spar på sin heliga laddning å så. Dä får duga ändå!




















När besökarna trillar hemåt får jag söka mitt nattviste. Det var visst i själva fäbostugan det! Alice hade en fäbodpiga på utgående om söndag och en på ingående måndag, trodde hon, så där i glappet fanns en bädd för mig, sa hon generöst när vi språkade på telefon, så gott det gick. Laddning göres meddelst ett bilbatteri eller när aggregatet är igång för mjölkmaskinen! Visade det sig... Men än var augustikvällen ljus och ute vid en timmervägg där annars mjölkningsdoningarna rengörs stod ungpigan och diskade efter gästerna. Där blev det också språka av. Om bandet mellan kvinna och ko, ett systerskap som går igen i generationer... Kloka ord från en ung men redan erfaren lantarbeterska, som dygnet innan lyckats krångla sig i väg till självaste prideparaden i Stockholm, mitt i allt det allmogegröna och sköna i Dalakrokarna här.



Hur som helst blev det till att bädda och en sen middag för både "nypigan" som redan ankommit (den äldre) och "gamm'pigan" som var den yngre och var här sedan förut och skulle stanna länge än och den långväga gästen, samt mor och dotter, till stearinljusens sken. Med årets godaste vattenmelon från coop nära i Örebro.




Det var så fint hur de
dekorerat spiselkransen 
med enkla ormbunksblad, 
efter ett gammalt 
släktfoto de visade fram.




När det blir mörkt blir det MÖRKT
Becksvart. Man får känna sig fram.

Ligger och lyssnar på ljuden där i fäbostugan... Tänker tillbaka på hur det var en gång i tiden. Allt kommer till liv så mycket enklare här. I den rätta miljön.

Väckning är utlovad kl 05.30, så det var som sagt ingen semesterresa man gav sig ut på...

Men medan djuren kommer till ro ute i sina bås och vi kvinnfolk kommer till ro i våra enkla sängar, får natten slå en bro mellan berättarkväll och fäbodmorgon, med mycket som väntar att upplevas som är sällsamt och ovanligt i vår tid.

Det är jag Tacksam för.



Fortsättning följer, i vidare inlägg. Välkommen åter!
Här är lite vidare info så länge: http://www.dt.se/allmant/dalarna/land-alice-trivs-med-fabodlivet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar