lördag 7 oktober 2017

Kura skymning i kojan vid milan i bergen




















Oktober... Fina dagar, och en del fula, och halvdanna. Bergen igår, framåt kvällningen, och hållas med virke till projektet där uppe.

Trodde det var på gång med utrivning av milan, med största "kolskörden" någonsin, men det var uppskjutet till nästa helg. Däremot skulle Kjell och Kerstin vara där, så jag svängde dit när det mörknat, och möttes av en sprakande brasa invid den slumrande milan. Hon är färdigkolad och stängd och vilar inför det stora sotiga projektet med utrivningen. Språkade med kjell och sedan kom Kerstin och vi kröp in i storkojan (kröp och kröp - den är ju VERKLIGEN rymlig och stor, som en mindre cabin i Klippiga bergen!) och det blev kvällssmörgåsar och prat långt inpå natten.

Det är PRECIS sådant som kolarkojor är till för nu för tiden, och kanske förr. Förutom vaktandet då. Att man mitt i svartaste skogen, under en svällande vacker full måne, kan ta sig tid att komma ikapp med alla livets kringelkrokar och tankar, högt och lågt och hit och dit, och sedan hem... Medan de andra två blev kvar och vakta för natten, och jag ska hem och vakta tornåring istället. Båda lika eldiga och ibland oberäkneliga, men ändå mysiga och ytterst givande! :) Milan är en mötesplats i bergen, GULD värd.

En annan dag...

...och kväll när ännu skorstenen var på

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar