tisdag 14 augusti 2018

DEMENTI: Jag är oftast inte på bio (men älskar bio)

Det har visat sig att om någon ringer mig och jag råkar komma åt någon knapp på mobilen så är det stående meddelandet som går ut till vederbörande: "Jag är på bio". ????!!?? I whish! Men detta blir ju i högsta grad icke trovärdigt, särskilt inte om det råkar vara en vanlig morgon osv. Jag har nu till min smärre grämelse insett att man ju kan bli stämplad som MYTOMAN på kuppen!!! Så, ni som ringer och råkar nås av detta stundtals bisarra budskap; det är HÖGST ofrivilligt, jag är förmodligen INTE på bio, och jag är med ALL säkerhet inte ute och far med lögner heller, är bara väldigt oteknisk (och gör något annat samtidigt) och kan inte hjälpa detta krux. Men vill verkligen gå på bio snart! ÄLSKAR bio!! :)

söndag 12 augusti 2018

HJÄLP-PIGA sökes vid Foskdalsvallens FÄBOD, norra Dalarna!





















Mobilbilder som trillade in från pigan Lina igår när jag hölls vid vallristarbäcken (och till höger fr 2017)

Ni som följt Dalaresan från förra sommaren här på bloggen vet var jag menar. Ni andra får googla i bloggen på "Dalaresan 2017" (de första inläggen är från Land Alices fäbod dock). Pigan Lina jag slog mig i lag med då skulle jobba hela sommaren i år på Hearfôskdal´ns fäbod (eller Foskdalsvallen som den heter, försvenskat) 4 mil utanför Särna men har varit sjuk och inte tillfrisknat ordentligt ÄN. Ändå kämpar hon på, men med 2 veckor kvar av sitt åtagande och höbärgning/skördetid för själve bonden nere vid vintergården skulle hon behöva en hjälpande hand! Här mjölkas med maskin i två fjös, men det finns mycket annat man kan hjälpa till med, för att underlätta och få fäbodlivet att gå runt. Detta på en plats så sagolikt skön att hälften vore nog! Så fånga dagen, drömmen och fäbodsommaren i sista stunden, om du har tid, möjlighet och är lite företagsam. Du kanske inte får en egen fjällkokalv, som Linas Nivalis  (vattenbilden upptill, sötchock!!), men du får garanterat erfarenhet och minnen för livet! Det lär finnas en enkel bädd i en enkel stuga, och goda utsikter att överleva någon vecka eller två. Helt enkelt den tid som kan avvaras, vid sidan av ordinarie fäbodpiga på plats.



När jag var där fanns det kor, getter, hund, hönor, grisar, kattungar, kaniner... och lite barn titt som tätt ;) Själv måste jag tillvarata varje soltimme för arbete med vallristningarna och mycket annat som väntar nu efter värsta värmeböljan, men sänder lite anti-svamp-böner uppåt nejderna så korna inte är ute å ränner till midnatt som de redan börjat göra... trots torkan och branden som var så nära. Hör av dig för kontaktuppgift! Inget å vela mä. Kavla upp ärmarna och kör igång. Eller vet du någon som borde/kunde - TIPSA!!! Tack! :)



onsdag 1 augusti 2018

Lugn över bergen istället för brandrök...






















...Och lille svarta strecket längst till höger är Lockhyttemasten, obrunnen och klar!
Att skogsbranden var mellan Lockhyttan och Marka stämde visst ej.
2 km från Ramshyttan, hur som helst, är ett senare besked.
Men djur fick de utrymma i Marka och Lockhyttan.
Nu är det bara SOLEN som "eldar" på och bränner...

lördag 28 juli 2018

Blodmåne och Brandrök över bergen // LOCKHYTTAN





















När norska vädersiarna (yr) spådde 34 grader i Örebro på fredagen begav jag mig till BERGEN för att överleva dygnet; Några grader svalare och underbar stuga med nästan minusgrader. Men bara ett par timmar efter ankomst stod bergen i lågor; en enorm rökplym från trakten av masten i Lockhyttan, en halv gånger en halv km i omkrets redan tidigt. Lyckligt ovetandes var jag till framåt tidiga kvällssnåret, men då var redan boende i Nybråten förvarnade om eventuell evakuering. Sedan jädrar anåda var det brandrök i Bocksboda, kompakt och stickande, inget tvivel om saken. Lockhyttan... Någonstans stod det Lockhyttemossen, som ju ligger precis vid kolarkojorna och hembygdsföreningens kolbotten (bild nedan fr deras hemsida, fotograf saknas, skriver gärna ut om någon vet! TACK). Då gick tankarna dit så klart... Men sedan har vi hört mellan byn och Marka, och däråt finns ju annan mosse.



Detta skulle ju bli Natten i SVALKA, hämta kraft och sovtimmar. Hm. Vad skulle man ta med sig om det "hettade till"? Ja, man fick faktiskt tänka till. Bommarna mot Dalkarsberg var iallafall öppna sedan en tid, om vägen mot Kil blev avskuren. Så gick tankarna, lite smått. Ändå var ju branden närmare sist. Dock var röken värre nu. (Tydligen förorsakade den flera larm ända borta i Karlstad!)



Vi skulle spana på blodmånen men utöver röken det var molningt. Overkligt att stå där i brandröken när man bara följt skogsbränder via skärmar och media i några veckor, PANG så är det där, men tack och lov för brandplanen från Portugal och vattnet från Ramsjön och Norasjön. Sedan började skådespelet trots allt, över trädtopparna där inne tystnaden i mörka skogen... Månskådespel.

Vilken märkvärdighet - Blodmåne och brand i bergen på en och samma natt. Ibland tar naturen i. Utan varandra står vi oss slätt.
Tack till alla som hjälper till!

Bild fr P4 Örebro. 7 styrkor sattes in utöver 2 brandflyg, släckning fortsatte under natten och pågår till söndag.

onsdag 25 juli 2018

The Circle of LIFE // VATTENMELON !!

Som en Mandala breder den ut sig över talriken jag köpte igår, innan värsta värmehelvetet vällde in över nejderna och man fick fly till uppsäkrad plats med tillgång till syre och svalka.
Vattenmelon är överlevnad för mig dessa vedervärdiga värmeböljeevigheter. Iskall, frasig, välsmakande, helst. Isvatten, isglass... En dag var vattenmelonen slut i affären. Vis av sådan erfarenhet finns nu alltid ett litet förråd. Framförhållning. Skulle vattnet ta slut producerar ACn en balja per dag som man måste komma ihåg att tömma.

Vatten... på tal om sol och vatten, så lär vi inte få se en sådan här underbar sommarljuv skål detta år!! Smultron är var sommars välsignelse.
Jag plockar dem som dyrgripar, pärlor av sötma och barndomens Hälsingeminnen, har mina ställen, men i år har jag bara smakat några få, plockade av någon som vet hur jag håller dem så kär!













Solagång... Innan hon gått upp, och sedan hon gått ned, kan jag andas en stund, i svalkan. Bli lite människa igen.

måndag 9 juli 2018

Alltså... HUR kan jag läsa ca hälften av detta?? Fattar ingenting // Å så lite Hjortrondrömmar på köpet. Allt Made in Kil/Kilsbergen




Ja vi börjar väl mä di där guldkornen vissa springer bena av säjj för å bärja i "bärja". Hjort(ron)fot brukar jag kalla honom, han som i första rycke räkna te 1,5 kg, men dä var ju bara förmiddassturen dä. Hur mycket av andra bärsorter det blir efter all torka återstår att se. Finns det ens något smultronhopp?



Men NU raskt över till lite gråare alster.




Haha, det är ju smått komiskt när man sitter och stirrar på sådana här till synes helt hopplösa sidor från 1600-talet i kyrkböckerna och inser att man typ faktiskt kan TYDA nästan hälften av eländet, fast det faktistk borde vara TOTALT helt OMÖJLIGT, och så klart VAR det för inte alls så länge sedan. Ja, jag tittar faktiskt och medan jag tittar tänker jag att det här går ju inte att läsa och så läser ögonen vad det står ÄNDÅ, en hel massa ord bara avkodas och "levereras" till en förundrad sommarhjärna (som har semester men ändå är så nyfiken i en strut - utan Noraglass - att man ej kan låta bli att fiska lite - utan vatten) som alltså bara har att konstatera att det omöjliga hux flux, med lite plågsam irriterande nyfikenhet (SÅÅÅ irriterande när man inte kunde tyda ett SMACK förutom typ några siffror, OBS inte alla, och visste att det stod ALLT MÖJLIGT som berättade om de människor jag söker följa och forska om och upptäcka, när jag utforskar denna vallristarbygd) som till sist driver en, bit för liten liten bit, till att ändå klara av detta knöliga konstiga konststycke... Det är väl som att lära sig ett främmande språk. Typ arabiska. Usch. Lika eländigt är det med datateknik, en hemsk nödvändighet när man vill skapa och förmedla det man fått fram. Det får gå det med. Ville bara berätta detta. Dela med mig av en liten häpenhet i hängmattan (trädgårdsstol på en balkong men med utsikt mot en bäck iallafall).




















Så avslutar vi väl med "Skryt-Olles" lilla hjortronbild i full storlek. Han kommer glädja många, då han alltid delar med sig av sin hjortronsylt, som väl oftast avnjutes med glass... Själv avnjuter jag helst glass UTAN ;) Men FINA är dom! Fast Tacka Vetja Smultron 💗💗💗💗💗 Direkt till mun, ibland via strå =) Söta där de växer, och söta på tungan. Söta i minnet... Bara ordet Smultronställe, som ju innehåller ALLT av lycka och välsignat välbehag. De finaste platserna man vet och uppskattar. Bevarar för alltid.

torsdag 5 juli 2018

I goda vänners lag på magiskt vacker plats // ENKEL LYX!






















Min MY. Med Bebis i magen!! Så gott att få till en sittning, snudd på trollkonst nu för tiden där allt tycks susa förbi och nästa nästa nästa nästa nästa knackar på, av åtaganden, kalenderkrumelurer, avier och formalia, jobberi osv. Nej stopp nu. Här skulle ju komma ett Luuuugnt inlägg. Så GLAD jag fick till en Heldag i kolarskogen! Tog med mat och avnjöt med My och Backlunds kolare och Skogaråa skulpterade ur träden en bit in i skogsbrynet. Platsen FINNS ju där, året om. Lika magisk varje tid. Kolbottnen där Kils hembygdsförening kolar en mila varannat år. De tre kolarkojorna. Trätaket som ger skugga... En lugn plats, med tid för eftertanke. Så när hon skulle lägga vännen till den sista vilan i Kil, med sånger, sorg och glädje, kunde vi sedan mötas där. Äta och livsprata, vattenmelon och insikter, skratt och utsikter. Perspektiv. Sedan - jag och min "semesterbok". En annan kvinnas vandring. Koltrasten sjunger så länge för mig. Det är bara vi två i en stillhet som varar en evighet. Sedan får jag iväg ett önske-sms och strax kommer svar: Vi KOMMER!! Blev SÅ GLAD!!! Lennart och Majken, bästa Majken som var årsbarn med Sven från Lisselänga, som skulle fylla 94 denna sommar. De KOMMER! Med fikakorg och minnen. Skrämjölsdrömmar från riktig kvarn (världens godaste kakor). Majkens flädersaft. En sån härlig kväll och så  mycket vi får prata om. Komma ikapp, med allt mellan himmel och jord, nu och tillbaka till 1600-talet. Majken berättade när hon planterade skog, vid Flyckeberget, Skrikarboda, Gårdsjötorp och många fler ställen. På inägor är flera nedtagna, men på andra håll lär de står kvar (ca 60 år gl). Jag tänker att det är ett fantastiskt arv att lämna efter sig - tänk, att när man dör står det hela skogar och susar, fulla av Liv i alla dess former. Skogar man själv planterat?

Några timmar senare är det åter jag allena här. Stillheten har lagt sig över skogen på ett sätt som gör att man inte kan bryta upp. Det är Här man ska vara. I Stillheten. Här är Livet. Välsignat med vänner, men också eget sällskap. Egna tankar. Skriver en hälsning i gästboken och manar mig hemåt. Bra jobbat! En perfekt semesterdag :) Tänk, att unna sig få tid att sitta ned och slå sig till RO med folk man gärna vill tillbringa stunder med! Livspusslet... Det gäller att ta tag i de viktiga bitarna och få till en bra helhetsbild. Balans. Må Gott! Stanna upp och komma ihåg att bara vara. Infinna sig. På Rätt Plats.

tisdag 3 juli 2018

SOMMAR // Livet i Kurbits och allting som sker



Detta fina lilla blomster fick jag härom dagen att dofta på när jag låg i hängmattan med denna utsikt...
(Efter att ha blivit bjuden på en av de godaste måltiderna någonsin ska väl tilläggas! :) )

Ja prästkragarna var ju där men syns inte så mycket i bild, så jag fick hjälpa till...

Prästkragar betyder något alldeles speciellt för mig. Här i bergen, i en alldeles avsides "vrå", där ändå vidderna breder ut sig, vandrade minnet till när jag bodde i Kanada hos Svartfotsindianerna och efter en svår tid fann en smula återhämtning bland bergen och välsignades av detta hemtrevliga, välbekanta sällskap:

PRÄSTKRAGAR! Så HEMMA för mig!!
Hälsingland, barndomsstigarna, farfar och evigheten
Den som bor i sommaren...

Tänkte göra ett inlägg med allt möjligt som jag ju gjort och fint och högt och lågt, men näe, dä hinns inte MÄ! Måste hinna ta det lugnt också... tydligen. Tiden räcker inte till, nu för tiden. Och på semestern måste man ju få till sån där tid som inte ens är TID, som liksom kryper iväg UTANFÖR tiden, slingrar sig fram bortom kalendrar och tidtagarur, klockor och krångel. FYRA pocketböcker införskaffade (en på köpet) och har faktiskt redan kommit IN i en! Det bådar gott. "Sånger i skymningen". 
En kvinna vandrar pilgrimsleden...


En bild från Kilsbergsskymningen härom aftonen får minna om Frid på Jord.
Önskar er alla Sköna Sommardagar!

lördag 23 juni 2018

Midsommardagen med Tallåsa-Teodor



I döda poeters sällskap, heter väl en film. Själv tillbringar jag mest tid med döda Ristares sällskap. Men i och med ristningarna är dom ju fortfarande liksom Levande, i någon mån. Kvar.

Midsommardagen har ägnats i döda Kolares sällskap. Närmare bestämt Tallåsa-Teodors. Sämre kan man ha! Glimten i ögat och spelman likaså. Roligt att "skapa fram honom" och hedra hans minne i anslutning till en av våra fina punkter i projektet. Här endast en liten glimt. En strimma milrök - den ljuvaste doften man kan finna sig i i skogen...











Sedan blev det vargbok i hammock och solsken och åter lite blomstersmyckande kring nämnde Teodor, i medhavd dator, på nutidsvis. Föga anade han, att hans minne en midsommardag 2018 skulle kringströs med Förgätmigej i en dylik makapär, men vi Glömmer honom ej. Och snart ska mångan fler, på vandring i bergen, göra hans bekantskap.

söndag 17 juni 2018

BÖCKER // Bädda för lite vila i sommarens famn


Hon är ju så lömsk på någe vis, hinner knappt dyka upp innan hon flyr sin kos, sommarmånaderna går minst 5 gånger så fort som december-januari-varianterna på vintern, så hur ska man hinna med? Hinna med att ta det lugnt. Man får köpa sig en BOK. Eller varför inte FLER, när man ändå är igång. Visserligen i mitt fall med koppling till arbetet, men DOCK. Det ÄR ändå en viss form av relax som infinner sig när man umgås med vita inbundna papper och små svarta tecken, någonstans vid en bäck, i en hängmatta, låter tanken flyga i väg och måla upp det som utspelar sig, ta sig sina egna funderingsstråk och reflexion...

Bilden knäppt från hängmattan i Bocksboda, där jag landade så NÖJD över att ha LYCKATS krångla mig in till stan i ett annat ärende och då Passat PÅ. Bärgat hem böckerna, som plockades upp tillsammans med lite lite nödproviant och timmar av tid som bredde ut sig framför mig. Vaggad av vinden, lite VÄL intensivt, tills jag gjorde något jag länge tänkt på...





















Bastun med sitt stora panoramafönster är ju en Gyllene plats, ett Drömkontor! Med en fällbar trädgårdsstol, dyner och kuddar, fick läshögtidsstunden fortsätta här. När jag ligger på hällarna och arbetar kan det gå en radioföljetong eller en bok på Storytel, något avsnitt då och då. Men oftast jobbar jag i tystnad.

Man behöver TID. Tid att låta tankar vandra. Tystnad där allt det andra får Rum. Allt det andra, som aldrig hinner komma upp till ytan när vi flänger omkring, som vi till största delen gör nu för tiden, tänker jag.

Hoppas bara att böckerna inte tar slut för fort.

måndag 11 juni 2018

Någonstans i bergen och vallristarskogen...






























...jobbar en skogsarbeterska på udda tider och udda vis med lite udda uppgifter, skulle man kunna säga, på många vis. Och det är faktiskt allt man hinner. Hej på er!

måndag 28 maj 2018

EFTERLYSNING: Geta-Johanna // Get-Stugan i Lekhyttan


















Hej alla "Hemliga" Bloggläsare! Ja, "hemliga" för ni så sällan lämnar någon kommentar här. Ändå är ni många som svävar in och tar del av stort som smått, så ni är inte ensamma, även om det kan verka så. Faktum är att det närmar sig hela  100 000 sidvisningar här snart!!
FAST jag SJÄLV knappt hinner titta in och bidra med innehåll periodvis - Förlåt! Men det varierar över tid... och ju mer roligt man har att dela med sig av, ju mindre tid till att blogga om det. Och även om man själv ser besöksstatestik är det ju roligare om man vet att det är "riktiga personer" som tar del och tar emot!

Tänkte iallafall passa på att Nå UT till er med detta budskap: Söker material kring vår sk Geta-Johanna som levde länge i "Get-Stugan" i Lekhyttan med sina getter och får. Söker allt; tavlor (avfotade då), tidningsurklipp, personliga minnen / berättelser och foton så klart. De foton som finns inhämtade syns ovan i collaget, som kastats ihop just för detta - att det ska synas vilka bilder som redan är med i materialet. Dock är några av erbarmlig kvalitet, så kan hända är några av ERA filer betydligt bättre i upplösning och storlek! Ang tidningsurklipp är ju originalfoto alltid bäst pga rastrering i tidning, men allt är av värde. (OBS: Det fanns en Get-Johanna i Dalatrakten också men detta gäller "vår" Johanna i Kilsbergen).
I första hand kommer en liten del av materialet synas i projektet Kultarv Kilsbergen, som en liten del i en mycket större helhet. Men visst är vår sk Geta-Mor värd att lyftas fram, och jag hoppas på några trevliga bidrag! Sändes med fördel till pernillasundin@hotmejl.com (OBS: utan punkt mellan för- och efternamn).

Tusen tack på förhand, och sprid gärna vidare i egna kanaler!

lördag 26 maj 2018

Herrejösses jag hann inte i fatt / SOMMARVÅR


















Hej! Gud vad tiden forsar fram! Har gjort några jättetrevliga blogginlägg i Tanken, men inte hunnit mer än så, så dessa har ni ju inte sett förståss. Och nu när jag kikade in såg jag att det låg ett VINTERMOTIV, Ve och Fasa!!! Nej IN med det lena och goda, den varmare tiden (ja lite VÄL varm för stackars mej) och detta även här i bloggen så klart. En liten glimt så länge! Så får jag se vad jag hinner och när. För det är fullt av äventyr och turer och uppenbarelser... Om än, som sagt, inte just här. På denna jordiska blogg. Men vem vet - när som helst kan det dyka upp! Ha det härligt så länge Hälsar Kilsbergsutforskarinnan

lördag 28 april 2018

Moosewalk coolare än Moonwalk // Som hällristningar i snö!


Se och Njut!! Västerbotten 2018
Jag tänker på alla hällmålningar och älgmotiv i dessa nordligare nejder
när jag ser skuggorna glida fram på rad - det är som om dom
lösgjort sig ur hällarna och fått liv... men det är snö. Drönare.
En fiskare, som fick mer än napp! Kan man säga.
Tack!

söndag 22 april 2018

Det Våras bland Bergen och Spirar av Liv // FAMNTAG





















Snön gav vika, som vanligt senare än på slätten, men då knakade det bara till i markerna av vårblomster som ville fram och upp i ljuset och livet och sätta färg på vår värld.



















En Underbar dag på Extra många vis!!



"Bergsgubben" fångade vid arla morgonvandring till Tomasboda  detta heta par och hoppades även på oblyg gäddlek i Bocksbosjön














Bäst av allt: Vi vinkar Farväl till mörker och kyla. Äntligen!!!

torsdag 19 april 2018

"No more fucks to give" som Skäringer säger // Drottning Danius


















Knytkalas! Bildkap från expressen, med lite expressiv egen garnering och colorering, i brist på knytblus.























Här nederst frontsidan på Svenska Dagbladets nätupplaga as we speak. Arrangörer till vänster. TACK!

onsdag 18 april 2018

KOMPIS! // Mä träsmak å blick för det unika

Träramar i all ära, men här har ni en som lyckas leta upp de mest naturliga och krokiga! Mä en tradition av att sticka in huvet i alla stubbar och håligheter där man kan lyckas ta ett porträtt, och de flesta blir ju hur härliga som helst!
Jag kommer ihåg när han fick för sig att börja fotografera. Skaffade stor kamera och hölls. Sen blev det ändå mobilen, och med denna tar han sig in och fram överallt - tror du mig ej, kolla hans sidor, Jens Råberg här på Flickr och facebook. Han är lika unik som sina bilder, får man säga. Eldkonstnär, igelkottviskare...

När Jens är "under isen" så är han ej deprimerad - han fotar! Bokstavligen ;)
























(Hittade ej var vi sparade ned isbilden i datorn, därav lågupplöst skärmdump med extra ram)


















Några av de mest fantastiska bilderna har han knäppt, bara sissådär i förbifarten, när han tar rast från sitt jobb. Nästan PROVOCERANDE bra, man vill kidnappa en hel hög!!! Här dock lånat, med benäget tillstånd :)

måndag 16 april 2018

Hemligheter från 1600-talet och framåt // Att söka sanningen


Jag harvar mig igenom allt material jag anskaffade på Landsarkivet i Uppsala. Är halvvägs nu. Mycket går att läsa, men en del är förborgat, av mänskliga missöden och tidens tand. JUST på dessa sidor blir man ju EXTRA nyfiken! Får lägga bilden i photoshop, dra i spakar och kisa... Nä, så kan man inte hålla på. Bara om det framgår att det kan vara av särskilt intresse. Här förmodligen ett Tidelagsbrott, med koppling till vallgången och dess regelverk. När jag ska lägga in bilden kommer den nedanför fram, och jag tänker att det är ju lite som med vallristningarna; de som knappt går att skönja är de man allra helst vill få fram. Och som med domböckerna mm har jag väl lärt mig att uttyda det mesta. Men kanske något ska vara förborgat. Finnas kvar att upptäcka eller föreställa sig, vad däri kan dväljas.

onsdag 11 april 2018

För idioternas idioti är gränslösheten gränslös // Just nu i Sverige

https://www.instagram.com/p/BhbUryXBRol/?hl=sv&taken-by=cissiwallin

Men visst - om ni ändå ska sätta fyr, kasta in en "kulturman" av värsta sort och låt bålet brinna, så blir det både tema Kåta, Bock (som i Gävle) och Bokbål (Svenska Akademin), samt en lika osannolik saga som denna. Ursäkta alla män av Kultur, här åsyftas så klart den sk "profilen" och dess lägste beskyddare, beundrare och beivrare, vars förnamn oklädsam av helt egen kraft brinner upp bakifrån, bokstav för bokstav, skapandes helt nya begrepp. Avslöjandes allt i sin skändlighet och ynkedom. Maktfullkomlighetens oöverträffade dumhet.

Häxjakt? Icke! Här finnes Kronofogde och Akademi! Högmod och framfall. I REALTID.

fredag 6 april 2018

Vinternäring för själen // Dubé and Friends goes Irish





















Andra tongångar och åter igen sitter man där och låter sig berikas. Känner hur lite vissna livsgrenar spirar och får liv. Ja just ja... Musiken! Livet! Svänget! Efteråt blir det Jam, är det sagt. Man får lufta rören, låta rösten klinga fritt. Det blir en stund, innan bädden väntar. Båda välbehövliga, en kväll i kallaste april.

torsdag 29 mars 2018

Det är som Poesi... Konstfull Komposition...








...trots all hemskhet som döljer sig där. 

Människors tillkortakommanden. Umbäranden.

Rannsakan. Att ställa sig till doms. 

Utdela, värdera, väga samman. 

Offer för SIN tids tro och myt.

Härifrån, från VÅR tid, kan man förfasas.


Men lätt är handen, vars flödande skrift

förmedlar det man helst inte vill se,

men ändå jublar över att finna


Dombok Anno 1663, "Live" från Landsarkivet i Uppsala 2018


- och Ja, jag ÄLSKAR bilden, och det vackra som ändå kan uppstå av det skadade och tärda.
Även om en arkivarie eller konservator snarare får mardrömmar av att skåda detsamma

söndag 25 mars 2018

Va va're ja sa sa ja?! // MAGISK RESA I TID OCH RUM!








































Ja va va're ja SA sa ja?!? Eller kanske snarare skrev... här på bloggen. "SNART kommer inlägget med vallristningar i Träd!!" Jasså minsann?? Men njae, först skulle visst tusen andra saker tränga sig före, i hela livsordningen, där man inte alltid får vara med och planera och styra allt själv. Så vi får nog ge oss till tåls lite till! (Har dessutom ett gigantiskt inlägg från den stora Stenristarkonferensen i Tanum förra året som ligger och skvalpar och väntar på att kliva ut i världen via denna blogg!) Själv fattar jag inte hur jag ska hinna mä allting, för det är som en vårflod som formligen STÖRTAR ned från bergen och över mig, med alla FANTASTISKA fynd och nya uppslag som envisas med att uppenbara sig och komma i min väg, just nu när allt liksom ska "knytas ihop" inför utesäsongen 2018 med skyltarna och ljudsnurror och hela kånkarången (hur det nu stavas). Jag behöver 48 timmar/dygnet. Och allt är ju så Himla Kul!!! (Nästan allt).

Idag är det söndag. Istället för andakt i kyrkan blev det en skaparstund med bildcollaget ovan. Imorgon bär det iväg till Landsarkivet i Uppsala, där jag i 3 dagar ska "språka" retroaktivt med prästerskapet i Kilsbergens vallristande församlingar, då de bekymrar sig över sockenbornas gamla synder och därav beskriver dem förhoppningsvis sida upp och sida ned, i sina inlagor till vad det nu hette. (Jag har en SÄRSKILD förhoppning kring en vallpiga där prästen i dödboken skriver att hon levt som en hedning och inte hade intresse i att bättra sig! 2 ggr lägrad osv. Det är i dessa skrivelser och sammanhang man kan snappa upp något om dessa människors livsvilkor och livsöden, kopplingar till platser och gårdar samt specifika händelser och personer som berörs) Tidigare har jag varit i Uppsala och grävt mig igenom folkminnen i 2 omgångar.



Nu hoppar jag tillbaka till koskällan i collaget. Eller jag hade kanske inte hunnit komma till den. Hur som helst; en HELT unik koskälla med förmodad magisk inristning/besvärjelse från våra trakter är uppspårad och lokaliserad och skall snart besökas, så jag kan "lyss' till dess klang" å ha lite annat för mej! ;) Slottet som syns knyter an till dess fånghålor där barnamörderskan i texten på sniskan inväntade verkställandet av sitt dödsstraff för mord kopplat till en av gårdarna jag utforskar särskilt där i bergen. Naturglimten är utsikt från en ristningsfyndplats i våra berg, och stockväggen är från äldsta stugan vid Gårdsjötorp. Osv.

Life Goes On!

söndag 11 mars 2018

Om vargen ristar i bergen i vinter mä sina klor...














Ja, vem vet? Han tassar å går där nu iallafall. Eller hon. (Man kan VERKLIGEN inte skriva HEN om en varg!!) Här är avfotat spår från igår. Mitt i vallristningsområdet. Ja alltså någon (anonym) tog det vänstra, och någon (jag) drog i spakar för det högra. Mycket större än hundspår, utan människospår breve.

Den där vargen hade ingen aning om att Rolandz spektaklade sig i melodifestivalen samma afton (gud bevare oss). Att världen får stå ut med Donald Trump. Inget alls av allt det där. Den bara vargar sej.

Ej heller tänker den på att skogarna här var fulla av betande boskap och vallande barn en gång i tiden. Den vet inte vad Tiden är. Inte vad som är "ditt och mitt". För vargen är det samma skog. Samma tid. Det är bara vi som tänker på allt det där. För Vargen är varje vinter Vargavinter.


Natthimlen lystes dramatiskt upp av"bomber och granater" från militärens övningar/tester.
Vackert men märkligt. Vad tänkte vargen om det...?

onsdag 7 mars 2018

Snart kommer det!!! // Vallristningar i träd, Dalaresan 2017




Jag är ju Jättenyfiken SJÄLV, fast det var jag själv som genomförde resan, med min uppsökte nestor i Dalatrakten! :)
Tiden har gått och inte bara vatten har runnit under broarna, och inte bara under broarna. Och jag hittar så mycket roligt och spännande i mitt projekt nu, och håvar in från alla möjliga håll, från bakåt i tider och arkiv och museer i Stockholm och länet och korsan och tvärsan. Men SNART, ska jag ta mig tid att göra inlägget från vallristarexpeditionen med tema TRÄD. Sista delen i Dalaresan 2017. Haft migrän i typ 2 veckor så det får gärna vika hädan också. Underlättar.





Kådabilden är från det första ristade trädet vi nådde, ute på myren nära den svunna fäboden.
Den andra... mitt i villervallan och alla dessa "talande" träd. Snart får ni se Rolf mä! :)
Och osuddiga ristarträd såklart. Alla väntar dom på snöiga myrar och i en dator på vintergatan...


























Ja nu blev det lite kludder på fredagskvisten i fri stil... Å favoriter i repris! :)