tisdag 13 februari 2018

Skogen öppnar sig: Kvarnberget // Mossbergmässa i Blankhult



Denna söndag var det inte bara skidåkare som svärmade kring Blankhult i Kilsbergen. En viss Åke Mossberg från Nora utövar även en stark dragningskraft på många Kilsbergsintresserade (svärmade och dragningskraft, där fick jag VERKLIGEN till det!). Han var påtingad (eller ska vi dra till med uppbjuden, på tjusartemat) av Bocksboda byalag att komma och visa ett axplock (brukar vara flera hundra) ur sin digra samling bilder och anekdoter från nämnda nejder, med naturlig tyngdpunkt i krabatens egen specialistgren och startpunkt; Pershyttan. På tal om gren är han annars upptagen av att ta sig runt både bergen och annorstädes med orienteringskarta eller på skidor, och även på märkligare vis! (bild nedan) Själv var jag även nyfiken på att se hur det såg ut sedan det blivit avverkning i Getdalen och Bocksboda på vinterföret alldeles nyligen. Därav styrdes kosan bortom Bocksboda, och sedan gick vi till Blankhult för att slippa befarat parkeringskaos.




Smedjan i Getdalen, som står ACK så utsatt nära vägen, lutar betänkligt, men har fått en helt annan omgivning och vy, som den förhoppningsvis minns från fornstora dar, då städet ännu nyttjades och bälgen blåste, när Lars-Erik smidde inför storögda skolungar innan skolan bommade igen 1950. Innan avverkning hade nye åbon i fastigheten intill röjt sly allra närmast, som svar på min bön, då det kröp ända inpå skinnet på den gamla ladan som flyttats från Bocksboda enligt salig Eje Isaksson (Tomasboda). Borta på Kvarnberget, som nu kan skådas, finns en ytterst fint bevarad kolarkojeruin. Men framför allt tänker jag, att Det är så här det ska vara. För det är så det var. Det var UTSIKT i bergen! ÖPPET!! Vyer, både från igenväxta Bocksboda, åt många håll (ända bort mot Hällefors såg man), och från otaliga andra platser. Överallt fann man PERSPEKTIV. Man kunde placera sig i universum, visste att man var Upphöjd. Nu får man oftast bara gissa, eller påminna sig. Föreställa sig. Fantisera... Det är som att ha TV i svartvitt när det finns färg, fast ännu sämre. Så bortkastat!!!


















Men sen brakar det igång. De som varit med förr vet att vara utvilade och ha vätskeersättning tillgänglig, för Mossberg kör inga snabbspurter, nej det är MARATON och det vindlar och far, högt och lågt, och det är bara att hänga med. Kaffe på mitten, och många som kommit. Så många så de fick tacka nej till flera som ringde, det rymdes inte fler. Det gamla skolhuset ljöd av skratt och inte skräck, som förr, när Hallenberg regerade. Många kära återseenden. Både med människor på plats och i bild, varav flera vandrat vidare... Det går ju inte att beskriva hur han hålls, denne Åke, så får bli ett spektakelaktigt collage i förbifarten, men tror ni fattar lite lite av det hela iallafall; energi och inbitenhet och en inre databank som ej går av för hackor. Efteråt väntade den bästa kvällen på jag vet inte NÄR. Så som det kanske bara kan vara i bergen, med en brasa och snön som ruvar där ute i mörkret. Ha det Gott. Betyder Allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar