tisdag 6 februari 2018

Vinterland Kilsbergen // Den sagolika skönheten i enkelheten






















Vissa bor ju så här. Så det ser UT så här! Precis utanför husknuten!! Herregud jag skulle inte få någe gjort. Bara knäppa bilder dagarna i ända...  (Hade dock inte kamera med mig, så fick duga med mobil) Nu tillbringar jag ju mycket av min tid i bergen, och även vid detta "paradis", som må vara vackert, men senaste veckorna oplogad väg och pulsa sig fram-läge. Det är liksom lite mer vinter i bergen än nere på slätten... Minst sagt!



När jag kom upp lyste solen och trollade med skuggor och dagrar och det gick INTE att gå in (trots att jag VERKLIGEN inte är en vintervurmare - TVÄRT OM!!). Luften är så skön att andas. Jag hör hemma här, en så stor del av mig... så det var skönt att komma "hem", efter strejkande bilar och vinterväglag. Portalen, där mycket av mitt fältarbete sker, ligger tryggt under djupa täcken av snö. Otillgängligt för arbetsinsatser länge än. Också i DET finns en vila. Ett andetag...




Prästkragar och hammock känns avlägset vid uteplatsen här nu... men under allt det vita finns oräkneliga härliga stunder som varit och många som väntar, med värmen och våren... Med vyer som framåt kvällningen denna dag förvandlats till DETTA;




Bastun med utsikt mot fallet kom till heders efter en kall dag med god värme av annat slag...



















"Solagången" över bergen speglar sig i fönstret. Gamle Lyman, som byggde den gedigna stugan en gång i tiden, men som gått vidare till "sällare jaktmarker", skulle få dåndimpen och trott han kommit till himlen om han fick se hur fint det är fixat inomhus nu! När han själv huserade här var det knappt man såg öppna spisen för allt han samlat på sig genom åren. Foto nerfrån bastuverandan.

Ja, kära ni. Dessa enkla bilder knäpptes med mobilen från Ett enda litet ställe. Men innan solen hann dala begav jag mig även till Torparvännen bortom skogen, mossen och sjön, som bjöd på denna färgpalett:


Snön räcker till gott och väl för skidspåren nu.
Dagen innan hölls Wadköpingsloppet här uppe i strålande sol. Ett väder som gick igen denna idag...
Solen värmde till och med in genom fönstren, i kapp med den värmande goda soppan


Hur många målningar har jag inte mötts av här, genom åren?
Stannat upp och supit in. Ja ska man supa, är det detta man ska klunka i sig! Suga åt sig. Låta sippra in i själen och marinera hjärtat och blicken och drömtankarna i. Vyerna! Visionerna! Den levande naturen, som överraskar och följer alla årstider, vare sig vi vill eller ej. Men tack och lov - efter denna väntar VÅR!!!


Då ska fåglar åter sjunga sin låt vid mitt älskade... 




















Hyttebacken! (Ja jag skriver "mitt" för det är något särskilt för mig. Säkert för andra också, fast på lite andra sätt) Snön ger vika, kanske flyttar rent av ekorrefamiljen in igen, de som brukar klättra in och ut genom gluggen över slipstenen (th i bild) och mjölkört och liar och minnesådringar etsade i trä. Ekorrar eller ej - så länge Torparvännen lever, lever platsen. Lev länge Lev länge Lev länge...


( A L L A   B I L D E R   T A G N A   S A M M A   H Ä R L I G A   D A G )
Nedan lite musiklänkar som mest är tänkta för Lyssning, icke främst att skåda...

Länge Leve Livet


Jag kom att tänka på denna sång men hittade väl ingen klockren version på youtube så jag kan lägga upp... Här med någon slags "anktuta" som mellanspel mellan 2a och 3e vers men håll till godo ;)




När jag sökte på "Länge leve livet-låten" kom alstret ovan upp mitt i flödet. Om man STRÄNGT bortser från 70-talsstassarna blev det en rätt så härlig överraskning! :)




Trodde väl aldrig i mina dar att Kjell Lönnå skulle skänka sin strålglans till min blogg, men här är iaf en lite mer "massiv" version av Leve livet-låten, med 3000 körsångare i Globen. För den som vill gå "all in" :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar