måndag 9 juli 2018

Alltså... HUR kan jag läsa ca hälften av detta?? Fattar ingenting // Å så lite Hjortrondrömmar på köpet. Allt Made in Kil/Kilsbergen




Ja vi börjar väl mä di där guldkornen vissa springer bena av säjj för å bärja i "bärja". Hjort(ron)fot brukar jag kalla honom, han som i första rycke räkna te 1,5 kg, men dä var ju bara förmiddassturen dä. Hur mycket av andra bärsorter det blir efter all torka återstår att se. Finns det ens något smultronhopp?



Men NU raskt över till lite gråare alster.




Haha, det är ju smått komiskt när man sitter och stirrar på sådana här till synes helt hopplösa sidor från 1600-talet i kyrkböckerna och inser att man typ faktiskt kan TYDA nästan hälften av eländet, fast det faktistk borde vara TOTALT helt OMÖJLIGT, och så klart VAR det för inte alls så länge sedan. Ja, jag tittar faktiskt och medan jag tittar tänker jag att det här går ju inte att läsa och så läser ögonen vad det står ÄNDÅ, en hel massa ord bara avkodas och "levereras" till en förundrad sommarhjärna (som har semester men ändå är så nyfiken i en strut - utan Noraglass - att man ej kan låta bli att fiska lite - utan vatten) som alltså bara har att konstatera att det omöjliga hux flux, med lite plågsam irriterande nyfikenhet (SÅÅÅ irriterande när man inte kunde tyda ett SMACK förutom typ några siffror, OBS inte alla, och visste att det stod ALLT MÖJLIGT som berättade om de människor jag söker följa och forska om och upptäcka, när jag utforskar denna vallristarbygd) som till sist driver en, bit för liten liten bit, till att ändå klara av detta knöliga konstiga konststycke... Det är väl som att lära sig ett främmande språk. Typ arabiska. Usch. Lika eländigt är det med datateknik, en hemsk nödvändighet när man vill skapa och förmedla det man fått fram. Det får gå det med. Ville bara berätta detta. Dela med mig av en liten häpenhet i hängmattan (trädgårdsstol på en balkong men med utsikt mot en bäck iallafall).




















Så avslutar vi väl med "Skryt-Olles" lilla hjortronbild i full storlek. Han kommer glädja många, då han alltid delar med sig av sin hjortronsylt, som väl oftast avnjutes med glass... Själv avnjuter jag helst glass UTAN ;) Men FINA är dom! Fast Tacka Vetja Smultron 💗💗💗💗💗 Direkt till mun, ibland via strå =) Söta där de växer, och söta på tungan. Söta i minnet... Bara ordet Smultronställe, som ju innehåller ALLT av lycka och välsignat välbehag. De finaste platserna man vet och uppskattar. Bevarar för alltid.

torsdag 5 juli 2018

I goda vänners lag på magiskt vacker plats // ENKEL LYX!






















Min MY. Med Bebis i magen!! Så gott att få till en sittning, snudd på trollkonst nu för tiden där allt tycks susa förbi och nästa nästa nästa nästa nästa knackar på, av åtaganden, kalenderkrumelurer, avier och formalia, jobberi osv. Nej stopp nu. Här skulle ju komma ett Luuuugnt inlägg. Så GLAD jag fick till en Heldag i kolarskogen! Tog med mat och avnjöt med My och Backlunds kolare och Skogaråa skulpterade ur träden en bit in i skogsbrynet. Platsen FINNS ju där, året om. Lika magisk varje tid. Kolbottnen där Kils hembygdsförening kolar en mila varannat år. De tre kolarkojorna. Trätaket som ger skugga... En lugn plats, med tid för eftertanke. Så när hon skulle lägga vännen till vila i Kil, med sånger, sorg och glädje, kunde vi sedan mötas där. Äta och livsprata, vattenmelon och insikter, skratt och utsikter. Perspektiv. Sedan - jag och min "semesterbok". En annan kvinnas vandring. Koltrasten sjunger så länge för mig. Det är bara vi två i en stillhet som varar en evighet. Sedan får jag iväg ett önske-sms och strax kommer svar: Vi KOMMER!! Blev SÅ GLAD!!! Lennart och Majken, bästa Majken som var årsbarn med Sven från Lisselänga, som skulle fylla 94 denna sommar. De KOMMER! Med fikakorg och minnen. Skrämjölsdrömmar från riktig kvarn (världens godaste kakor). Majkens flädersaft. En sån härlig kväll och så  mycket vi får prata om. Komma ikapp, med allt mellan himmel och jord, nu och tillbaka till 1600-talet. Majken berättade när hon planterade skog, vid Flyckeberget, Skrikarboda, Gårdsjötorp och många fler ställen. På inägor är flera nedtagna, men på andra håll kanske de står kvar (ca 70 år gl). Jag tänker att det är ett fantastiskt arv att lämna efter sig - tänk, att när man dör står det hela skogar och susar, fulla av Liv i alla dess former. Skogar man själv planterat?

Några timmar senare är det åter jag allena här. Stillheten har lagt sig över skogen på ett sätt som gör att man inte kan bryta upp. Det är Här man ska vara. I Stillheten. Här är Livet. Välsignat med vänner, men också eget sällskap. Egna tankar. Skriver en hälsning i gästboken och manar mig hemåt. Bra jobbat! En perfekt semesterdag :) Tänk, att unna sig få tid att sitta ned och slå sig till RO med folk man gärna vill tillbringa stunder med! Livspusslet... Det gäller att ta tag i de viktiga bitarna och få till en bra helhetsbild. Balans. Må Gott! Stanna upp och komma ihåg att bara vara. Infinna sig. På Rätt Plats.

tisdag 3 juli 2018

SOMMAR // Livet i Kurbits och allting som sker



Detta fina lilla blomster fick jag härom dagen att dofta på när jag låg i hängmattan med denna utsikt...
(Efter att ha blivit bjuden på en av de godaste måltiderna någonsin ska väl tilläggas! :) )

Ja prästkragarna var ju där men syns inte så mycket i bild, så jag fick hjälpa till...

Prästkragar betyder något alldeles speciellt för mig. Här i bergen, i en alldeles avsides "vrå", där ändå vidderna breder ut sig, vandrade minnet till när jag bodde i Kanada hos Svartfotsindianerna och efter en svår tid fann en smula återhämtning bland bergen och välsignades av detta hemtrevliga, välbekanta sällskap:

PRÄSTKRAGAR! Så HEMMA för mig!!
Hälsingland, barndomsstigarna, farfar och evigheten
Den som bor i sommaren...

Tänkte göra ett inlägg med allt möjligt som jag ju gjort och fint och högt och lågt, men näe, dä hinns inte MÄ! Måste hinna ta det lugnt också... tydligen. Tiden räcker inte till, nu för tiden. Och på semestern måste man ju få till sån där tid som inte ens är TID, som liksom kryper iväg UTANFÖR tiden, slingrar sig fram bortom kalendrar och tidtagarur, klockor och krångel. FYRA pocketböcker införskaffade (en på köpet) och har faktiskt redan kommit IN i en! Det bådar gott. "Sånger i skymningen". 
En kvinna vandrar pilgrimsleden...


En bild från Kilsbergsskymningen härom aftonen får minna om Frid på Jord.
Önskar er alla Sköna Sommardagar!