måndag 9 juli 2018

Alltså... HUR kan jag läsa ca hälften av detta?? Fattar ingenting // Å så lite Hjortrondrömmar på köpet. Allt Made in Kil/Kilsbergen




Ja vi börjar väl mä di där guldkornen vissa springer bena av säjj för å bärja i "bärja". Hjort(ron)fot brukar jag kalla honom, han som i första rycke räkna te 1,5 kg, men dä var ju bara förmiddassturen dä. Hur mycket av andra bärsorter det blir efter all torka återstår att se. Finns det ens något smultronhopp?



Men NU raskt över till lite gråare alster.




Haha, det är ju smått komiskt när man sitter och stirrar på sådana här till synes helt hopplösa sidor från 1600-talet i kyrkböckerna och inser att man typ faktiskt kan TYDA nästan hälften av eländet, fast det faktistk borde vara TOTALT helt OMÖJLIGT, och så klart VAR det för inte alls så länge sedan. Ja, jag tittar faktiskt och medan jag tittar tänker jag att det här går ju inte att läsa och så läser ögonen vad det står ÄNDÅ, en hel massa ord bara avkodas och "levereras" till en förundrad sommarhjärna (som har semester men ändå är så nyfiken i en strut - utan Noraglass - att man ej kan låta bli att fiska lite - utan vatten) som alltså bara har att konstatera att det omöjliga hux flux, med lite plågsam irriterande nyfikenhet (SÅÅÅ irriterande när man inte kunde tyda ett SMACK förutom typ några siffror, OBS inte alla, och visste att det stod ALLT MÖJLIGT som berättade om de människor jag söker följa och forska om och upptäcka, när jag utforskar denna vallristarbygd) som till sist driver en, bit för liten liten bit, till att ändå klara av detta knöliga konstiga konststycke... Det är väl som att lära sig ett främmande språk. Typ arabiska. Usch. Lika eländigt är det med datateknik, en hemsk nödvändighet när man vill skapa och förmedla det man fått fram. Det får gå det med. Ville bara berätta detta. Dela med mig av en liten häpenhet i hängmattan (trädgårdsstol på en balkong men med utsikt mot en bäck iallafall).




















Så avslutar vi väl med "Skryt-Olles" lilla hjortronbild i full storlek. Han kommer glädja många, då han alltid delar med sig av sin hjortronsylt, som väl oftast avnjutes med glass... Själv avnjuter jag helst glass UTAN ;) Men FINA är dom! Fast Tacka Vetja Smultron 💗💗💗💗💗 Direkt till mun, ibland via strå =) Söta där de växer, och söta på tungan. Söta i minnet... Bara ordet Smultronställe, som ju innehåller ALLT av lycka och välsignat välbehag. De finaste platserna man vet och uppskattar. Bevarar för alltid.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar