onsdag 31 augusti 2011

Skogaråa, sångerna å ja


Hej i väven! En liten glimt om vad som händer i mitt Pernilla-land. Igår var det rep med musiker inför kolmilespelningen i Lockhyttan. Så härligt att höra mina sångskapelser iklädda vackra strängskrudar! Älskar ju mina sånger, och även de andra alster vi skall framföra, så klart. Förutom några av Freddys härliga låtar, blir det Stilla ro och nära, Duvemåla hage, Jag väntar vid min mila... Vid förra milan, för två år sedan, stack en av kolarna till mig en dikt, skriven av en Albert Sundin (ej släkt-ing till mig, vad jag vet) på 1930-talet. Han hade hälsat på i kolarkojan hos gubben Winter vid Ramsjön, just i trakten, och i många härliga verser fullkomligt frossar han i hela den mystik och folktro som omger livet kring milan. Jag tonsatte den av bara farten, och så fick den heta Tusen Milors Land. Igår var första gången jag fick höra den med instrument. Mörk står vinternatten över Kilsbergsskogens torp och tjärnar, som ett dystert sorgedok... Men i skenet i från brasan sysslar gamle bolagskolarn med sitt kära kaffekok... Vakat har jag många nätter, ensam i den mörka skogen, under långa tunga år... Medan vinden susat sagor och mitt öga fångat syner ifrån gläntor, berg och snår... I kolarkojan, heter dikten från början. Än idag är vissa av Kilsbergskolarna noga att lyssna efter varsel och tecken, om något är på gång att ske med milan och hon behöver tillsyn i natten. Förr sade man att det var Skogaråa som knackade på kojdörren, och var det större fara, kunde hela dörren flyga upp! Ännu står hon där, vakandes och hemlighetsfull, den trollska skogsdamen som Gunnar Backlund sågat fram ur en rotstående fura, ett stycke in i skogen bakom kolarkojorna. Om du söker dig till milan nu i september får du möta henne, och dessa sotiga, språkarglada kolare - och säkert mej! Men idag väntar potatisar som skall grävas upp i Hyttebacken och till kvällen skall milan risas.
¤ ¤ ¤ ¤ Ha en härlig dag! ¤ ¤ ¤ ¤

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar