Vaknar utsövd i nymanglade lakan, sovrumsfönstret står på glänt och det är sommar. En magisk vind har dragit fram i mitt hem under natten och låtit Allt falla på plats, varje rum och vrå andas frid och välstädad Lycka. Nybakat bröd och färskpressad apelsinjuice till frukost. Hela dagen är min och lugnet är mitt sällskap. Allt får ske i min takt. Dagen är lång och bjuder endast Vila, Vederkvickelse och på detta en salig middagsslummer i en knirrande hammock utanför mitt underbara timmerhus med utsikt mot Kilsbergen...
Eller hur det nu var. Det kanske var höst. Grått och lövfallande blött. En annan slags vind tycks ha dragit fram, där inget är på sin plats. Frukosten går inte till historien, och dagen är redan naggad i kanten av lite för stort energiuttag de föregående dagarna i skavande kombination med dålig sömn. Lugnet är inte mitt sällskap. Snarare Hacke Hackspett. Den där på julafton ni vet.

Gårdagen var härlig för oss båda, du på bio-kalas och jag på en härlig scén med bilder och sånger och berättelser från de berg jag kommit att förbindas med på djupet och höjden. Och till detta; en härlig publik och givande samtal, infallsvinklar, för hur vi tillsammans skall kunna stärka skyddet för våra markers historia, här och nu. Hoppfullt och inspirerande. Men nu längtar jag till de där lördagsaftnarna när farfar tog fram krattan och kammade grusgången framför Hälsingetorpet, och Nåde den som fördärvade de helgade linjerna under Söndagen. Vilodagen. Eller - det är väl inte ränderna jag saknar. Men en dag av ICKE-aktivitet. Den fanns nog där av en anledning. På den sjunde dagen behövde till och med Gud vila. Gud och jag. Men inte min son. Ack nej.
På tal om Hackspett; en dag påväg till Tysslinge (se 14/10) fick jag en ovanlig syn; en stor svart fågel med röd tuppkam flög rakt över vägen framför bilen. Spillkråka. Hackspett. HÄFTIGT!

Mmm...Hittade en smula söndagsro ändå; Lyssna och njut av annan Pernilla och Paulina här:
http://www.pernillaandersson.com/kajsas-udde-koksversionen-pernilla-paulina-palmgren/
Här är så skönt att bara stilla sitta - när kvällen gör så vackra visor själv / ALF HAMBE