måndag 21 november 2011

Saker och ting // vad lämnar vi kvar?

Prylar, prylar, vart jag än vänder mig. Överflöd och onödigheter, myller av jox som tycks komma från ingenstans och belamra livsrummet. Till vilken nytta? Svårt att slänga. Tänk om man behöver. Och DEN är ju från Hälsingland (vårt släkttorp), och hux flux kommer man ABSOLUT inte ÖVERLEVA om man inte har kvar den där lilla mojängen eller halvfula tjocktröjan, och sonen kommer säkert få men för livet om vi gör oss av med den där tvåhövdade plastdinosaurien, denna en av alla oändlighetsting som tar plats och återfinns på tusen olika ställen per vecka i hemmet, bland alla andra tusen papper och pinnaler... När jag flyttade till indianerna för ett år, såg jag verkligen fram emot att Bara ha det Nödvändigaste. Vilken lättnad! Vad KOMMER allt ifrån? Hur kom det ens innanför tröskeln? Suck...  Vissa av tingen vittnar om människor som inte längre finns kvar.
Men vad ska man spara Jag tycker man ska välja det som tilltalar en på riktigt, och som man kan ANVÄNDA i vardagen.  Min faster gav mig en uppsättning vardagsporslin för säkert 20 år sedan, och jag sparar den sista koppen, tänker på henne ibland när jag ser mönstret, hon som jag saknar så evinnerligt här på jorden. Och så brickan som farmor och farfar haft, med det kluriga gamla knotiga trädet. Släktträdet. Ett motiv som är ett inslag i vårt liv, här och nu, till frukost och kvällsmys, och annars; på hyllan i köket. Det där andra ska jag nog försöka skiljas ifrån.

Jag vill ha Luft och Rymd och plats för Tankar i mitt hem. Och tanken går vidare; om hundra år, vad finns kvar av mig, här? Vad tycker barnet, och barnbarnen, det är värt att spara?
Det är inte sakerna som räknas. Det är minnet de hyser, och kan väcka, för en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar