söndag 18 december 2011

Värmande klappar i omtankens tid

Visserligen tänker jag klapp-strejka i år (förutom när det gäller mitt barn) men jag kom ändå att tänka på ett härligt tips, så här i dessa tider. För ett antal år sedan fick jag för mig att göra något för någon okänd medmänniska, som befann sig i nöd. Man behöver inte vända blicken långt bort till fjärran länder för att finna tragedi och lidande, det räcker att t ex sända en tanke till landets alla Kvinnohus, där misshandlade kvinnor flyr undan våldsamma män, ofta med sina barn, vilka också tagit skada. Nåväl. Jag bestämde mig för att göra något, och fick på några timmar ihop en samling klappar, som jag överlämnade en stund senare. Egentligen trodde jag inte att jag skulle hinna eller orka, jag var sjuk och hade väl mycket att skylla på, men hur som helst blev det iallafall gjort. Inget hade dock förberett mig på den helt överjordiskt ljuva känslan, som infann sig efteråt. Ja, det var ett rent lyckorus i kroppen och själens alla energibanor. Något helt förunderligt fantastiskt! Så jag fortsatte nästa jul. Tog reda på vilka åldrar som fanns och skrev på olika påsar, fann glädje i att göra fint och pyntat och förmedla en omtanke; känslan av att någon tänker på Dig och står på Din sida, mitt i allt. Alla är vi bra på någonting. Laga mat, kläcka idéer, underhålla, engagera... Och alltid finns det någon i vår närhet, som behöver.

 Det är nog det finaste man kan ge - till sig själv :) Och en dag, kvan den behövande vara Du.

Med tiden frågade jag andra om de ville vara med och bidra. Lågprismagasinet, coop nära och fler ställde upp. Till och med en riktig "sockerbagare" som bjöd på fina marknadsklubbor :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar