 |
Är du en smurf? frågar min son, som tydligen inte förstår tjusningen med färgspakelek!
H Ä R Ä R D E T F U L L F A R T N E D F Ö R N O R R G Å R D S B A C K E N |
Dumma dator, men nu kan jag iallafall få in något inlägg, även om det är massa nya "finesser" som trollat bort mina hemmagjorda finesser, så som att kunna sätta ram i valfri färg runt bilderna och allt möjligt annat. Nä. Går inte alls nu. NÅja. Vad är det den där serenety-bönen säger? Man ska satsa på det man kan förändra och ha visdomen att inse vad man INTE kan förändra. Om man inte blir datatekniker, vilket jag ju inte vill bli. För alla miljarder i världen. NÄ. Iallafall, här kommer mitt senkomna blogginlägg från härom dagen!
Dä börja mä småspirande migrän, som tilltog i eländeskraft, tandläkarbesök (härlig kombination) och planer på att ställa in dagens planer, men simsalabim så trädde medicinen i kraft och jag kunde häva mig uppåt. Sparktur stod på schemat, för det var exemplariskt före, skulle vara, på vägen, lät det från Torparvännen och sparkexperten själv. Jag får ju ha den där lite äldre och rangligare, men det går det med. Nu gick det väl lite VÄL undan i backarna (det fungerar tydligen inte att tjuta i högan sky för att få bromseffekt!?!) och det blev en rejäl vurpa, men jag landade mjukt, på grund av viktkurvans beskaffenhet.
Alltig någe.
Och solen den lös och himlen var blå, och semmeldagen till ära hade sådana inhandlats i Vedlunds affär i Kil, vilka sedan avnjöts vid husknuten på nämnda sparkar under trevsamt prat och skratt och ojjande över livets vedermödor. Lite arbete blev det också utfört såklart. Rena snilleblixtarna slog ned faktiskt! Dagen tog sig - och jag med den.
Servera och Njut står det på paketet.
Vi lyder.
Sedan dess har jag umgåtts med Kloka gummor från förr. Ett fashinerande sällskap!