onsdag 30 maj 2012

Så ska det låta! Som att sätta ned fötterna i djuuup mossa...

Så här ska det låta, sa jag till spelemännen idag, och visade denna bild. Samt den här nedan. Som att sätta ned fötterna i djuuup mossa. Jan Johansson-marker, fast inte de där hetsigaste irrlåtarna, nej de där innerliga, Visa från Utanmyra, Visa från Rättvik... Fast nu mina låtar. Visor om bergen. För nu är det tid... tid för det där hemska och härliga; tid att förverkliga det man så länge drömt, och burit på, i sitt inre. Vet inte om ni kan förstå hur bävande det kan kännas, detta att liksom ta steget in... in i DEN delen av processen. Så oåterkallerligt och definitivt, från dröm till verklighet, kalendrar och inspelningstimmar, dynamik och beslut, känsla och salighet, kraxighet - nä, inge sånt! Bara häpnadsväckande enkelt och flödande lätt. Idag möttes kontrabas och piano och jag. Johan, Christer och Pernilla. Vi kände och klämde på sju låtar. Tre av mina egna, en efter Glysen, en med Dan Anderssonord, och två som många hört, fast i ny skepnad. Uj, man blir rent vimmelkantig av lycka när man får höra sina inre toner i det yttre! Kär i sina låtar, och ÄÄÄLSKAR kontrabas gör ju jag. Så trevliga musikanter och nu är vi där, på randen av något som skall finnas kvar... alltid. Som jag själv skall lyssna på, och drömma vidare till. Kanske liksom ni... Tänk vad man hittar på. Ska dä va nödvändit, tänker jag alltid när jag ställt till det så att jag skall åstadkomma något av värde, kliva ut och fram och här ska ni se, här ska ni få, det här hade jag tänkt att komma med här och nu, på denna scén, i detta rum, vad det än är. Man hittar på. Får väl skylla sig själv, och tacka sig själv, lite om vart annat! Samt inte minst; sin Lyckliga (skogs)Stjärna.

2 kommentarer:

  1. åå DU .. så vacker, stark och klar. Lyser genom dina sånger så starkt. Klart de skall uuuuuut. Så härligt att se dig, höra dig vandra .. genom mossa och mull .. genom kol och eld .. tills ingenting finns kvar .. förutom livet!
    kram!!

    SvaraRadera
  2. Här ska man väl svara men här vart man ordlös! Ovanligt =) Strålande du, tack för dina himmelska jordiska påpricken-speglingar!! Ta av dig skorna och tassa runt i mossmarkerna när du vill med mig - jag väntar här med mina sånger och irrande tankar. Och hjärtat som evigt bankar, för det där som ändå, trots och genom allt, vill leta sig ut. Och landa, i någon annans mossmjuka urbergsstarka hjärta. Så som poetiska ditt ! ¤ ¤ ¤ ¤

    SvaraRadera