måndag 18 juni 2012

Det gamla är det vackra... // och dagarna därpå

Av kärlek till det gamla lever jag idag. I charmen hos det sneda och vingliga, finner jag det perfekta. Det tillrättalagda, retusherade, ger mig ingenting. Lever inte alls. Bär inga spår, av det som Är Liv.

  Sagoplatsen fann jag vid Fjugesta, efter vår inspelning idag. Målad av mig och skaparen =) 

 PS: Såhär härlig lät musiken idag - som på bilden!

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤

En ny dag (tisdag) men jag vill fortsätta att mötas av denna frisinnade frodighetsbild i mitt Pernillaland! Så jag skriver bara lite tillägg här... En dag av livsnödvändig nedvarvning, inför en morgondag i studion igen, då med gitarr, mandola och sång. Som tur är behöver jag bara sjunga ;) och hålla i alla trådar förståss - det är ju jag som skapat de sånger som nu skall förevigas, på något av alla de sätt som är möjliga... Lekte med tanken inför ett uppträdande på höstkanten, där jag skall ta med ngra musiker från skivan. Vad ska man kalla sin lilla varierande orkester? Blå Bergens Harmonier finns redan, folkmusik, men Blå Bergens Borduner måste ändå ha varit först, minst 26 år se´n, och folkmusik där med. Och så jag med mina blåa sånger från och om bergen... Pernilla &... Blå...dårarna? :p Nej, förlåt. Blåklintarna? Ni vet väl att klint betyder höjd. Blåklockorna - han på gitarr hade en första gången vi sågs. Runt ögat altså. Nej. Hamnar bara på villospår. Några förslag? Nu vet ja! Linberedning... där finns ju blånor? Låter nästan som nornor... lite magiskt och väviskt! Ja, som ni kanske märkt hittar jag vid behov på egna ord när det faller sig. Pernilla och Blånornorna? eller BlåNornorna. Men vänta, det blir ju som Peter Karlsson och de blå grodorna!?... Sedan blir det väl prippsreklam nästa - ni vet; Blå blå vindar och vatten / Dina färger var blå! / osv. Eller kanske läggdax nu. PS. Blånor är de där lite kärvare stumparna, som man tar vara på. Det tycker jag om!

Inofficiellt tillägg: Nehej, jag lyckades inte slita mig från detta tankespår trots allt, och ju senare det blir, ju sämre förslag... Men det sämsta - och lite internationella - har jag inte berättat. Pernilla & the sinners. Ngn som fattar? SinnerSTEN tänkte jag på då, altså den vackra blå/turkosa/gröna slaggstenen, biprodukten ur bergens hyttor. Inte aktuellt. Pernilla & blåmesarna =) men då vill ingen vara med och spela. Och karlar är de ju också, förståss. Så Pernilla och Blåkullorna faller ju också bort. Men DET vore väl annars fyndigt, både med tanke på Blåkulla (blå bergen och folktro) och kvinnfolk/kullor, då. Ja, som ni märker urartar bara detta. Man kan ju göra som Hedningarna (musikgruppen) och döpa sin skiva till &. Lite kärvt sådär. Altså bara ett tecken. Pernilla & %?

Godnatt.

(Detta skrivet i sömnen; ett förslag som  v e r k l i g e n  suger! Appropå ett tidigare botaniskt inlägg om blomsterarter på en slåtteräng i Kilsbergen: Pernilla & Blåsugorna? Ridå.) Zzzzz...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar