tisdag 5 juni 2012

Låt himlen regna ur sig // D A G B O K

Vaknar. Förbereder. Äter. Skriver. Samlar ihop. Färdas, till de blå bergen, för planeringsträff inför De Blå Bergens Dag som skall firas i september. Ljuvligt god Ånnabodalunsh. Många idéer. Kolbullar-Hästridning-Skogskarlar-Busslaster-Tältkåta å vad ska du göra, Pernilla Ström? Nytt artistnamn tydligen. Vad den där strömmen kom ifrån vet jag inte. Skämtade om min elektrifierande karisma, men föredrar ändå det gamla vanliga; Sundin. Tja, kanske en fin liten konsert med fina musiker i den fina stora resturangen med brasa och älghuvuden och varg (vet jag iallafall att det finns) å lite annat.

Så slingrar jag mig en bit nedför berget till en länge saknad vän, som inte är där. Men han kommer! meddelas i mobiltelefon, så jag umgås en stund med regnvåta midsommarblomster och beundrar ängen innan den skall slås och blomsterprakten skall förvandlas till hö. Det är en pärla bland bergen, kurande under ett skrovligt klippsprång, vilandes på århundraden av kolstybb - överallt där jorden blottas är den svart. Vi sätter oss och dividerar under takdroppet på en trapp, där både björk och tall har trängt sig upp mellan trappstegen. Det är ju inte hans ställe. Han bara rår om det, till det yttre; själva jorden och grödan och så maskinerna som skall sköta det hela. Gammeldags, men han kan. Jag skriver inget namn för han vet väl inte vad en blogg är, å inte är han glödande ivrig att få synas här och där heller, så mycke vet ja! Men vi sitter där å språkar, och jag njuter av bergslagsdialekt från Born. Fadern var storkolare, och jag bearbetar skämtsamt den storhänta jordnära vännen och lockar med att milan i Pershyttan ju tänds till hösten... Nä. Men nåra höns skulle man ha! Ja, hela stället skulle han ju ha, om det fanns någon rättvisa. Allt var väl klart för köp när en annan bjöd över, så det är ett "udda" äktenskap detta; en man som inte äger sitt ställe, och en ägare som aldrig är där. Men det går. Växer potatis. Ur uthuset sticker en egensinnig skorstenspipa ut genom fönstret; Ja ja älldar i kamin!

Jag far vidare och knackar på hos Leif Troeng nere i Nyttorp, och hur denna blid blev så suddig å eländig är ett mystierium! Icke desto mindre får den pryda denna sida, i all sin enkelhet :) Leif, som mest hålls med arbetslagen vid Gårdsjötorp dessa dagar, bjöd på dubbla Alvedon och en trevlig pratstund med en vilt spinnande katt, och jag for vidare mot nästa mål; Lekhyttans lilla trevliga matställe där jag beställde in dagens kulinariska utsvävning och satte upp ett litet temporärt "kontor" för en djuplodad sommaranalys vad gäller inspelningsschema, tidsåtgång, musikanter som far kors och tvärs och 22 låtar, hur ska det bli... Det åskar och regnar men maten smakar bra. Å så vidare till Fjugesta för en sittning med inspelningsmäster, kalenderbesvärjelser och massa praktiskt prat. Med min psalmodikon i famnen sätter jag mig åter i bilen men hindras på hemvägen av otaliga fantastiska tavlor utanför bilfönstret. Å hur kan man skriva så mycke text om en så´n här "flyta-runt-dag"? Tja, bara för att man hadde lust. Har en blogg. Får liksom. Och för att slippa tänka på eländigheter som härjar på horisonten vad gäller ett och annat, men jag hoppas att morgondagens skyar har ljusnat. Åtminstonne de jag tänker på här. But what can you do. Just have faith.


Och så kom jag att tänka på den här låten nu i aftontimmen. Så den får sjunga för både dig och mig:


Och ibland är det upp till någon annan och ibland måste man lita på att den gör det som är bäst på riktigt och så få rman bara hålla i sitt hjärta, utgå från detta, sin inre sanning och övertygelse. Tro att man är God nog. Och ta emot det Livet vill Ge. Lita till det. Att det sker som ska ske. Till det bästa.

Och dom finaste finbilderna spar jag till en av mitt hjärtas böcker, för framtida skönhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar