onsdag 15 augusti 2012

Mera Folkmusik åt folket! // Min musikaliska resa

Jag tänkte skriva några rader om hur jag hittade fram till den musiken jag gärna sjunger idag. Min livsresa tog mig till sångskolan i Hollowood, men där tog livet en vändning som bar mig till indianernas värld, vilket fick mig att söka mig närmare naturen och något bortom läppstiften och tingeltanglet. När jag närmade mig ursprungsfolkens musik närmade jag mig också något väldigt fint och äkta inom mig själv. Och när jag vandrade där på mina stigar, så föddes sånger som klingade av något annat. Av de toner och stämningar som råder i VÅR natur. "Det där är ju liksom folkmusik" var det någon som sa. Hm. Hade aldrig lyssnat på sådant. Bara "lyssnat" på de toner som vilar i vår svenska natur. Trodde mig även uppfinna kulningen, en luftfuktig morgon på vandring i min älskade skog. Men nä - jag var liksom inte först. Valleflickor har låtit sin stämma färdas stjärnklar över nejderna i många hundra år. Plötsligt var jag en av dem. En av dem som sjunger Vår natur, och lånar sin stämma till dess inneboende stämningar. Så kan det gå. Och när man står där, lite yrvaken efter hårdrocksåren och allt annat, så inser man att man har fått ta del av en skatt inte många har upptäckt idag.


Koppången har spelat i mitt inre några dagar. Ser att den är komponerad av en annan Moraeus än den Kalle som framför den, och tankarna går till Arne Carlssons begravningsakt och fina musik.

Om du inte gläntat på dörren till vårt fina musikarv har du mycket gott att vänta där! Kanske ses vi när dansen går över dessa daggvåta ängar, eller vid något vägskäl för länge sedan - fast ändå; Här och Nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar