Såg/hörde denna sång swisha förbi, den har liksom krympt i skuggan av Adeles mega-bauta-dunder-gråt-hits på senare tid... Men Herrejävlar va bra hon är! 19 år gammal gör hon en låt som redan är en klassiker, till själ och karaktär. Klass. Och jag tänker på Beyonce, som byxlös och kjollös (det är bara nåra slags underkläder hon håller sig med) pumpar underredet febrilt i alla riktningar, samtidigt som hon sjunger skjortan av de flesta. Kunde hon inte liksom behålla skjortan på? MÅSTE man häva runt alla lemmar ned till de mest intima, skeka å parningsjucka så fruktansvärt febrilt (en gång gjorde hon det till och med på en hyllningskonsert inför Nelson Mandela och jag nästan dog) om man vill sälja skivor nu för tiden? Rada upp naken-fis-framträdanden som är som ett enda konstant epileptiskt anfall i bäcken-regionen? Nä. Man kan vara coolare än så. Man kan vara Adele.
Should I give up - or should I just keep chasing pavements?
Fast det jag egentligen tänkte på var, att ibland är vissa så tröga så man undrar om man själv är en idiot som inte ger upp, altså ger upp hoppet om DEM, trögväggarna som liksom aldrig vill ge vika... Näej. Man får väl ta sin lilla säck med talang och liksom knöla vidare ändå, med eller utan trögskallarna. Och nu menar jag ju Verkligen INTE just DIG!! :)
Man får väl helt enkelt ta å elda upp de där väggarna med sin inre glöd...? Set fire to the rain.
Medicinsk eftertanke: Är det inte en visst hjärnskakningsrisk mä å va bäbis i en Beyonce-mage?