fredag 14 september 2012

Kraftsamling för bevarande av Kilsbergskultur och natur

Ja, så var det dax. Undret skedde, och en hel rad med natur- & kulturfolk från Örebro kommun, länsstyrelsen och länsmuseet samt Hopajola och Närkes skogskarlar strålade samman en strålande dag i Kilsbergen, på vifft och grönbete, långt bort från kontor och skrivbord, datorer och dylikt. Kalendertrolleri lyckas ibland! Samling vid Klockhammar och fördelning i framkomliga bilar, stopp vid smedja, by och kyrksten (vallristning) och så blev det bildrik rundvandring bland ruinerna och kulturmarkerna vid Lisselängen, där jag guidade och bjöd på Kilsbergens godaste källvatten, direkt ur "kran", dvs Kartlamossen och grusåsen. En trevlig och intresserad skara, som så småningom slog sig ned vid vindskydden för fika och rådslag. Hur kan man skydda och/eller tillvarata Lisselängen? Och hur kan man samverka kring ett flerårigt Kilsbergsprojekt där jag kan arbeta vidare med dokumentation och gestaltning, förmedlande av denna värdefulla kunskap och kulturskatt, knuten till dessa marker, stigar och lämningar, ristningar och låtar, traditioner och ordförråd i våra älskade Blå berg? Det blev kalendertrolleri en gång till, och en förmiddag avsattes för att dra upp en tydligare gemensam plan.Fantastiskt roligt, och något jag arbetat för länge!


Sedan bar det vidare till det närbelägna och ännu högst levande Kilsbergstorpet Hyttebacken, där slåtterängarna böljar invid sagolika Bocksbosjöns vindlande vatten. Torparen själv visade runt, som en skämtsam och outsinligt kunnig messias med sina tolv lärljungar - de som hade turen att inte bli hemkallade till möten av mera torftigare slag. Det stannades och hojjades i varannan buske, och tänk så mycket det finns att dryfta! Nya bekantskaper blir snabbt som gamla, och så hägrar själva boningens grånande uthuslänga med sina halvknarvlar (eller vad det nu hette), slipsten, urålderslås och väderbitna charm. Hur kan man bevara även detta kulturarv, farfars egenhändigt resta verk? Kan man byta ut en bräda nu och då, som redan är grånad och smälter in men stärker upp, för långlivad bolycka i denna ljuva Kilsbergskrok... Visst, det ska skrivas ett underlag, här finns det kunskap och vägen blir kortare från tanke till handling. Just som jag tänkt att dagen skulle bli och få vara.

Så blev det avsked och dags för dagens sista mål; Gårdsjötorp, som kommunen har köpt och håller på att återställa i gammal form, om än lite uppgraderat, får man väl lov att säga. Renoverade och nybyggda byggningar strålar i nystruken faluröd färg medan inägorna befriats från granplanteringen och börjar återta sin forna skepnad, skogsbrynet har stängslats så att betesdjuren kan gå på skogen så som förr, och det dryftas ingående om gamla byggtekniker med Daniel, byggmästaren från Karlskoga som håller i det gamla timmertorpets avancerade renovering. Den helt nya andra huvudbyggnaden (den förra brändes ned) får också en husasyn. Så är dagen slut och matsäckarna likaså. Vi far hemåt med många nya möjligheter i bagaget.

På första bilden vandrar delar av sällskapet från det levande torpet till det nedlagda Säkratorpet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar