fredag 28 december 2012

K o n t a k t v ä g a r . . .


Strömmen kommer och går i de blå bergen. Telefonledningarna de går mest. Av. Människorna där får finna sig i att gräva sig fram ut snölager dubbelt så djupa som på slätten, värma sig bäst de kan och titta in till varandra och försäkra sig om att alla har det de behöver. Innan telefonen kom till bergen hälsade man på hos varandra mycket mer, har torparvännen berättat. Kanske är det fördelen med strömavbrott och brustna telefonledningar. Man får liksom infinna sig i levande livet och visa att man bryr sig. Eller som jag; ta bilen och susa uppför backarna, knacka på och kolla läget, skratta och komma ikapp med allt som samlats upp under telefontrådens avbrottstid, och så får man be en bön att man kan ta sig hem också. Kommer NÄSTAN ända upp i Norrgårdsbacken innan det tar stopp. Får backa en oändlighet nedför i kroksvängen och ta sats av bara den. Sen går det hela vägen. Och allt är väl med vännen bland bergen. Mobilkameran förevigade en glimt av dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar