fredag 25 oktober 2013

En liten glimt av Dalar(na) // Vallristarfärd

Bonden och vallristarforskaren är beroende av väderlek... Sol lovades på söndagen och det lockade och drog upp mot Dalar, som man säger i Kilsbergen. Eller DalAR, med tjockt A. En strålande dag, med frostigt landskap som passerade revy, på väg mot Grangärdetrakten strax ovanför Grängesberg, där en lokalkännare mötte upp vid det imponerande välbyggda arkivet. Där blev vi sittandes i flera timmar, botaniserande bland allsköns uppteckningar. Så uppslukad och nyfiken var jag, att det var först när vi skulle åka vidare som jag tog mig en tur i hembygdsgårdsområdet, där denna fantastiska loftbyggnad stod med ryggen mot oss, lurande på all denna skönhet och gamm'tidskaraktär.

Det är fantastiskt vilka trevliga, kunniga och hjälpsamma människor man kan stöta på, om man bara drar lite i livstrådarna och tankespåren och rör om lite i grytan. Här var det Olof Mattsson, som själv knåpat ihop en släktkrönika om 600 sidor, som var behjälplig och fyllde i med förnumstiga egna kommentarer och pekningar på diverse bygdekartor. En sådan obetalbar kunskap dessa människor besitter. De som ägnat sig åt hembygden och dess historia, egenart och persongalleri. Levande länkar i livskedjan... De som har gått vidare lever kvar i hans minne och sinne. Och efter Olof kommer förhoppningsvis någon annan... Vi lever "om lott" med varandra. Arkivet är brandsäkert men våra levande kunskapsbärare förgängliga...

Det blev nog dött lopp i trevlighet mellan 75-åringen och den yngre hembygdskollegan, som mitt på blanka lediga söndagen tog sig tid att guida oss ut i terrängen, i jakt på en särskild vallristarsten. Tryggve arbetar för ett stort skogsbolag och till vardags är det han som är ute och snitslar och markerar för att skydda kända fornlämningar samt söka rätt på dem som ännu inte registrerats. Långbent som en älg tog han täten genom ungskog och snår, och längs färden fick vi reda på mycket intressant. Dock glömde jag fotografera vår guide, men väl hans arbetsredskap, med kartlager och markeringar som gav extra vägledningar. I en liten öppning fann vi en lega efter tre älgar, men det var bara att motstå frestelsen att välta ner sig en stund och pusta vidare i det nyligen snötäckta landskapet. Vila fick vi göra på hemvägen, efter ett besök vid Saxdalens lokala pizzeria. En mycket givande dag, med FANTASTISKA fynd - som gnistrar och glimmar i mina gömmor :)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar