torsdag 10 april 2014

Urbehovet av att uttrycka sig // Beständighet och förgänglighet


En klippvägg i Utah. Den Amerikanska ursprungsbefolkningens kulturarv. Sydvästra USA är en rik oas av klippkonst från dem som gick före. The Ancestors. I århundraden kan dessa uttryck för levande sinnen som ej finns kvar i levande kroppar, bevaras och beskådas. Och så finns Navajofolkets sandmålningar, som frambringas med sådan precision och tålamod, tradition och inre mening. På dessa verk, inom dess cirkel och sfär, kan den som behöver helandets kraft få placera sig för att mottaga ceremoniella välsignelser, läkedom och vägledning. När allt är klart suddas motivet ut, liksom hos tibetanerna, långt därifrån. Avtryck. Intryck. Och sedan... Vad? I det ena fallet nästan evigt. I det andra som en del i det större kretsloppet vi alla är en del av.




Jag lever med mina ristningar, i min tankevärld och den fysiska. Jag ser broar emellan dessa världar och kontinenter, besläktade formspråk... och låter allting växa fram. Få ta tid. Kan inte stressas. Det ger sig själv när tid Är. Och det år Då, jag måste vara Där. Vara Närvarande och Tillgänglig för det som vill framträda. Avslöja sig. Beröra mig. Stiga fram ur berget och tidens töcken. 
Jag vandrar med dem som vandrade Före.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar