måndag 12 maj 2014

VALLRISTARTÄFF: Samverkan kring Kulturarv i Kilsbergen!






Zlatan förbereder sig för ligatitelmatcherna. Jag förberedde mig ungefär på samma nivå, känns det som - för det gäller att förvalta och tillvarata tiden på bästa sätt när man fått ihop en sådan inflytelserik skara vad gäller natur och kultur i vårt län och våra berg. Ja, både min och vallristningarnas framtid hängde till stor del på detta möte, denna dag. Kilsbergen gömde sig retfullt under ett otippat snötäcke två dagar innan, men när Dagen D var kommen var marken bar, och regnet som fallit i olika former dagarna innan och skulle falla dagar efteråt, drog sig undan och lät mig genomföra denna avgörande ödesmatch.





Hm... Va ä dä nu dom går å glyser på? Ja, det kan man undra. Det syns väl inte så vidare värst i bild, så jag har plitat dit ett litet exempel. Efter samling vid stora vändplan och 20 viga skutt över bäcken utforskades klipphällarna intill densamma, vilka smyckats av kreativa personligheter några hundra år före vår tid. Initialer och årtal, men också geometriska mönster och symboler, någon stjärna, och så de märkliga pilarna... Allt beskådat av den både man- och kvinnstarka skara som tog sig hit, knökfulla kalendrar på alla håll till trots. Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Kommunbiolog och -ekolog, programdirektör, kulturchef från både kommun och Landsting, det var Kilsbergsfrämjandet och Regionförbundet, landsbygdsutvecklare, turistchef och hembygdsförening med flera. Otroligt positivt att så många inbjudna kunde komma!!







Beväpnad med min långa snöborste med gummiskrapa från Jula (det finns inga redskap för vallristarforskning så man får använda sin uppfinningsrikedom!) tog jag täten och ledde skaran bakåt i tiden och in i vallristarnas rike...


Sedan bar det brant uppför, till de myckna ristningarna på höjden ovan bäcken. När jag kom dit för några år sedan var hällarna till största del överväxta, men bit för bit har de nu avtäckts och dokumenterats. Alla får gå runt på egen upptäcksfärd, innan jag lyfter fram några tidigare helt okända motiv, som väntat länge på att få träda fram ut tidens töcken. Äntligen! Roligt att dela detta med så många intresserade och engagerade. När jag letade efter en bild jag ville visa och bad deltagarna passa på och prata och skvallra lite under tiden kom det istället till min häpnad en applåd från församlingen (!!), över det jag presenterat så långt. Så kul!! :) Det är liksom ingen som applåderar när man ligger där i myggsvärmarna och gnetar, med jord under naglarna och på de flesta andra ställen (eller i någon gudsförgäten arkivkällare heller, för den delen). Nä. Ibland är det väl inte en levande själ som ens vet var man HÅLLS! Ett ensamt arbete, där man i tanken umgås med dem som lämnat dessa budskap från svunna tiders verklighet och föreställningsvärldar till oss i nutiden och de andra i framtiden - om vi tar dem till vara nu, vilket var syftet med hela denna träff.


Under mitt projektår hittills har jag utvecklat metoder som får ristningarna att tillfälligt träda fram, för dokumentation. De syns inte alltid för blotta ögat - även här till höger har jag fått hjälpa till med lite dataspakar för att linjerna skall bli tydligare. En mkt liten del (utan vissa detaljer) av ett enormt motiv!

Jag hade skapat stora avbildningar av flera ristningar på andra håll i området, som jag presenterade tillsammans med deras egen historia. Här på bilden var det visst en liten en... Jag kände mig lite som en av de där Roparna från väckelserörelsen i Kilsbergen, som klättrade upp på en sten och eldade upp folkmassorna så prästerna i kyrkan inte fick någon ordning alls på församlingsborna. Uppflugen på vallristarhällen lät jag ristarmotiven dra med sig åhörarna längre och längre in i en magisk värld inte många har förstått vidden av, i ett spektrum som rör sig från klotter till ren och skär, makalös konst. Ja, jag tror dom blev frälsta! :)


















Mats Sandqvist och Leif Troeng har delat med sig av sina mobilbilder! Samtliga ovan och nedan.

Sedan väntade samverkansmöte i Blankhults nyrenoverade friluftsgård, där det dukats till de 20 deltagarna och serverades färskt upptaget kallkällevatten från Lisselängen! En flammande brasa och medhavda ristarkonstverk ramade in träffen, där alla fick ge sin syn på hur man kan tillvarata detta kulturarv. Tillsammans kan vi göra något värdefullt, för många generationer framåt.


Mats Rosenberg berättar om kommunens satsning i området, som berör både friluftsliv, natur- och kulturmiljö.



1 kommentar:

  1. Clas-Göran Classon13 maj 2014 05:21

    Tack Pernilla för en välplanerad, intressant och trevlig eftermiddag! Fick med mig många tankar om vårt kulturarv och de "sms" från tidigare århundraden som vi fick tillfälle att ta del av. Tack också för ett väl genomfört inventeringsarbete! / Clas-Göran

    SvaraRadera