torsdag 19 mars 2015

Livet är som Kilsbergen - VACKERT, men fullt av j-dra surdråg




När allt trasslar ihop sig och krånglar till sig, behöver man ta ett Stort Kliv ut ur det härviga och in i Naturen. UT! Helst där bäckarna sjunger sin vårmelodi. Där tussilagon skjuter upp med vårgula färgklickar i allt det marsgrågröna, långsamt vaknande. Man kan leta efter en gammal jordstuga. Språka med bygdebor. Rent av gå lite vilse; det är nästan SKÖNT att inte veta exakt vart man tar sig fram. Inte lika skönt att plurra i alla jädra eviga surdråg, men så gott att bara vara UTE och på VÄG någonstans, utan dator. Uppkoppling. Väntan på mejlsvar och det ena med det sjunde. Ta tag. Göra det man gör bäst. Fånga idéer, skapa sammanhang, andas in och andas ut. Jag var där. Och hem kommer man ju oftast :)





...Och visst förstår ni liknelsen i rubriken? Man tänker att allt ska va så bra. Tänker på det som är fint, men mitt i allt det fina finns massa krångel och fult, besvärligt, omständigt... Man svär och blir lerig och blöt men klaffsar på ändå och försöker hålla blicken på det där vackra. Lovande. Rogivande. Den Ändlösa sfären av möjligheter och kraft. Man kan gå vilse men strävar på ändå för att hitta fram, när det inte blir som man trott eller tänkt. Vill göra allt och inte bli hindrad. Borttappad. Inte behöva hitta massa omvägar förbi dessa oftast HELT ÖNÖDIGA krångelsurdråg i tillvaron. Få ägna sig åt det som ger liv och energi. Är ni med?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar