torsdag 24 september 2015

Klackarna i taket - fast inte som det var tänkt

Nä. När man stupar och ramlar och slår sig illa, ensam med massor att streta med i skogen... Då är det inte klackarna i taket på det där festliga viset, nej det är bena i höjdläge för att minska svullnad och blånader på knä och ben, plötsligt halt och lytt och ont och inge rolit alls. Hur ska det nu gå med allt???
Stenar kan vara både vassa och hårda... Men sedan, en annan dag, kan man dimpa ner här ett slag...



...på en tjärdoftande nysnickrad vildmarksveranda utanför en vedeldad bastu i en liten gäststuga, med vyer som septemberkvällningen lindar in i ett mjukt varmt dimhöljt ljus...  A n d a s .   H o p p a s .   V ä n t a .
På att Allting skall Lätta och Lyfta någon gång. Bli som det skulle få va.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar