onsdag 14 oktober 2015

Lite värdelöst tyckande?

Ja, som värdelöst vetande.
Om det nu finns något sådant.
Jo, det finns det väl.
"Hur hög är en sockel?"
Denna bottenlöst ointressanta
S J Ä L S D Ö D A N D E  fråga
fick mig att ta klivet rakt ut ur
gymnasielinjen (efter 2 månader)
och in i min egen livsresa, på annat vis.
(Men Hallå, vad ÄR ens en sockel???
Jo det är den där "listen" man inte ser
som liksom sitter under alla köksskåp
och så där. 90 cm. Så hög är en sockel.
Det vet jag nu, men har ALDRIG,
skriver A-L-D-R-I-G haft någon som
HELST nytta av detta "vetande".
Nä. Jag tog lite andra vägar.)

Men nog om detta.
Jag tänkte bara helt enkelt slå till med lite
värdelöst tyckande, nu när jag faktiskt har
en egen blogg att "härja fritt i", och den
senaste bergsbilden inte är i mobilen utan i
"riktiga" kameran, så det blir ingen bild här nu.
Nej, jag satsar på värdelöst tyckande.
För nog TYCKER man saker, som man
kanske inte ens borde tycka, eller tänka på.
Tänk bara på ett sånt otroligt onödigt
irriterande namn som inte ens borde finnas:
AnitRa! ??? Alltså hur tänkte föräldrarna,
för sisådär 65 år sedan? Åh, vad ska hon heta,
Anita? NEJ, vi knorvlar till det lite i onödan
och sätter lite snurr på bokstavsföljden
så att varje människa i hela hennes liv kommer
att haja till, det kommer skava lite och sticka ut,
få alla att tro och tänka att något är fel. Anitra.
PernillRa? MatRs? LassRe? MartinRa???
Usch. Så onödigt onödigt bara.
Och VERKLIGEN inte värt att ödsla tankar
och skrivelser på. Men nu blev det ändå så ;-S

(Eller kunde föräldrarna inte stava, och stavfelet
blev för evigt inristat i kyrkboken och personbevis??)
Lite som Oprah Winfree, som skulle hetat Orpha)

När jag ändå är igång; varför finns det Inger och Ingrid
så att man i evighet alltid ska vara osäker på om man
säger rätt till dessa stackars personer?!? Onödigt.

(Och nu kom jag på; var det i själva verket den
VUXNA Anita som vaknade en dag och tänkte;
Nä, det här är inte jag. Det är något som fattas.
Jag är ju lite mer speciell och liksom ovanlig och
det borde ju avspegla sig i mitt namn... Unik.
Nä, jag klämmer in en bokstav till här på måfå, 
jag tar ett R och skojjar till det lite. Så får det bli!
Så skrev hon till skatteverket och saken var klar.
Ändå känns den så väldigt oklar!?!?!?!?)

Nej det här blev alldeles för långt och jag hann ju
knappt tycka nånting innan jag fastnade i en liten bokstav.
Men har man för vana att grubbla över livets lite mera
existentiella mysterier kan det vara bra omväxling
att få störa sig lite på en lite annorlunda Anita.

Tack för ordet :)

_____________________________________________

Jaha, sen kom Wikipedia och slog hål på hela
denna långrandiga utläggning; Anitra är ett kvinnonamn
skapat av den norske författaren Henrik IbsenAnitra var 
en beduinflicka i versdramat Peer Gynt från 1867.[1]
ALLT är alltså en norrbagges fel! Så typiskt. Tack då.
(Men man kunde ju ändå välja att låta bli)

PS 43: Jag kände en indian i Kanada som hette Anita.
Obs inte AnitRRRa. Och Här sätter vi (än en gång)
punkt för dagens värdelösa vetande och tyckande.
En parentes i en annars rätt så "tyck-befriad" blogg.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar