söndag 11 juni 2017

KrokRike - barka i bergen för framtida bygnation...






Utesäsongen i mitt Kilsbergsprojekt har pågått ett slag. Förutom arbetet med själva ristningarna och fyndplatserna är det ju en del annat som ska till. Till några av dessa inslag behöver vi det rätta virket. Har spårat och frågat och varit på såg och inspekterat stockar, ek och lärk... ju krokigare desto bättre! Tvärt om mot hur man brukar tänka alltså.



Hm... bilderna dimmiga av kåda! Liksom Kilsbergsarbeterskans glasögon... Här, ett hjärta! :)
Barkad och obarkad, spegelvänd...


 
Har alltid varit lagd åt det krokigare hållet...
När så mycket i vår människoskapade nutidsmiljö är så fyrkantigt och linjärt, behövs det där organiska, frisinnade, som liksom tar sina egna vägar...

Och för några detaljer vill vi ha det EXTRA svängigt! Då hade jag slutligen turen att få välja ut en riktig fura med kringelkrokagrenar i Bocksboda som Viktor hjälpte till att fälla i fredags kväll. Torparvännen, den gamle skogsarbetaren, hade informerat att det är NU barken lossar, som jag läst mig till i Hartmans gamla skrift (våren kallade de "näverlôssen"). Och barkar man förlänger man hållbarheten mycket.


















När saligheten väl hade brakat ned till oss på marken var det som att släppa in ett barn i en godisbutik... SÅ mycket underbara egenheter på alla håll och kanter!!! Här bara ett pyttelitet urval... Ur trädets stora krona kan hämtas bortåt 10 "pjäser". Vid midsommar sitter barken som berget, så det är NU det gäller. Och det är även vid midsommar som de överjävliga KNOTTEN invaderar bergen och regerar fram till höbärgningen i mitten av juli. Den perioden är det helt hopplöst att göra något arbete där man står/sitter stilll. Trädet landade i en svacka och mot den grova stammen har jag rest de alster jag ska bearbeta. Käns som jag klär av dom nakna! Trevliga matpauser med trevligt sällskap, infravärme och utsikt... och igår bjöds det på den senaste Väsen-skivan till maten med efterrätt - lyxigt värre! Men många långa timmar för sig själv, med mygg och sina tankar.




















Himlafärgen fångades inte av mobilen, så den fick målas dit... (Trädet gömmer sig i sänkan, bara grenar syns). Här har ni helgens och veckans arbetsplats för mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar